Staffan Nordstrand: Opium

IMG_3801

Bokens titel: Opium
Författare: Staffan Nordstrand
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Bokfabriken 2017
Antal sidor: 474
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.0
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 4

Handling

Eva känner sig väldigt ensam och då hon får uppmärksamhet av Fredde i baren på hotell Malmen på Södermalm så hakar hon genast på. Hoppet om ett förhållande vaknar och hon vill så till den grad att det ska fungera, att hon ska slippa fortsätta vara ensam, att hon ignorerar alla varningstecken. Och Fredde är inte den hon önskar att han var och då de bara några veckor efter att de träffats åker till Thailand börjar hon förstå misstaget hon gjort. Vid det skedet är hon tyvärr redan inblandad med opålitliga människor och är snart indragen i den undre världen där helt andra lagar gäller. Kriminalitet, människohandel och droger är vardag i denna hårda värld. Evas vän Lena blir misstänksam då Eva inte återvänder hem som planerat och även hon blir indragen då hon försöker hjälpa till. Händelseloppet eskalerar bortom all kontroll och boken skildrar en mörk del av verkligheten.

Recension

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret

Början av boken är lite långsam, men den bygger då upp ett förhållande till karaktärerna och det är bra. Skickligt skriven med otroligt bra flyt, vilket gör det till en njutning att läsa texten. Redan från början är man djupt involverad i Freddes och Evas liv. När den sedan kommer igång vill man inte gärna lägga den ifrån sig. Berättelsen är väluttänkt och otroligt gripande på många olika sätt.

Det är svårt att tycka om Fredde som är väldigt självisk och helt enkelt ett slusk. På grund av sina kretsar och bekanta blir han  inblandad i den kriminella världen i Stockholm. Det verkar nästan slumpmässigt och han själv kanske tycker det mest är otur, men från sidan om ser man att det är hans val i livet som leder honom fel. Man får hela tiden vara rädd för besluten han fattar som konstant verkar vara de värsta, men de hemskaste efterföljderna.

Man får en bild i början av Eva av att hon är en rätt intelligent vuxen kvinna, ändå faller hon för den äckliga Fredde. Jag har lite svårt att förstå den här delen. Hon verkar ju smart nog och dessutom tillräckligt självständig för att bara dra och sköta sig själv. Men hon är förbaskat naiv och förlåter honom gång efter gång i någon slags desperation för att slippa vara ensam. Men någon gräns måste väl finnas?

Och så till slut Lena, en hjärtlig kompis som vill hjälpa till men som inte inser faran i det som hon gör. Det känns som om hon är trygg i sin tillvaro i Sverige och inte har en tanke på att hon kan hamna illa ut då hon befinner sig här.

Jag tycker ändå att boken kanske är lite grabbig, typ den grabbiga formen av chick lit om nu något sånt finns. Men med det menar jag inte att det är negativt, bara att det är en lite annan synvinkel på saker. En liten ändring känns då han skriver ur Evas eller Lenas synvinkel, men jag tycker ändå att det saknas något. De ska vara de bästa vänner men jag känner inte riktigt av den värmen mellan dem två, för mig känns de mera som två bekanta tjejer som ibland tar en drink efter jobbet. Lite ytligt. Inte som de käraste vänner som hänger ihop i vått och torrt.

Något jag funderar mycket på då jag läser den här boken är människans värde. I den undre världen är en människa inte värd någonting alls, alla kan ersättas och det ända som spelar roll är pengar och inkomst. Det är så oerhört sorgligt och svårt att förstå. Och det här är speciellt tydligt i Thailand, där fattiga familjer tvingas att prostituera ut sina barn och sälja droger för att försöka överleva. Men människohandeln är också världsomfattande och djupt inblandad i droghandeln. Jag har aldrig varit i Thailand och har ärligt talat aldrig riktigt varit intresserad av att åka dit just på grund av den här baksidan av det så kallade paradiset. Jag har däremot rest runt i Kambodja, som är ett ännu mera fattigt land där man såg likheter med Thailands människohandel och droger på vissa orter, såsom de vid kusten med finare sandstränder. Vi stannade inte där mer än nödvändigt för vi tyckte det var oerhört obehagligt. Staffan Nordstrand har verkligen lyckats fånga detta i Opium och den lämnar en med en massa tankar om både orättvisor och människoöden.

Känslan man har igenom hela boken är att det hela är påväg tvärt åt skogen och man kan inte göra något för att förhindra det. En slags magvrängande känsla. En välskriven spänning faktiskt. Och så fortsätter det, med stigande fart ända till slutet av boken.

Jag gillade boken och tyckte den var både spännande, tankeväckande och läsvärd.

Annonser

3 reaktioner på ”Staffan Nordstrand: Opium

  1. Verkar vara en spännande bok och jag kan tänka mig att läsa den, för att få en insyn i en värld jag aldrig upplevt. Thailand har aldrig intresserat mig heller just på grund av baksidan av paradiset.

    Gilla

  2. Ping: Lästa April 2017 | Bina's Books

  3. Ping: Höstens böcker 2017 | Bina's Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s