Lars Mytting: Simma med de drunknade

IMG_3903

Bokens titel: Simma med de drunknade
Författare: Lars Mytting
Originalets titel: Svom med dem som drukner
Översättare: Lotta Eklund
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2015
Antal sidor: 409
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: bok
GoodReads medelbetyg: 4.02
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 3.5

Handling

Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är försvunnen i fyra dagar innan han hittas på ett sjukhus tolv mil bort. Var han har varit under den tiden är det ingen som vet. Edvard växer upp med sin farfar ute på den norska landsbygden. Då hans farfar dör i början på 90-talet, dyker det oväntat upp en vackert snidad träkista från en släkting till Edvard. Edvards tillvaro vända upp och ner och han börjar rota i det förgångna. Han beger sig för första gången i sitt liv ut i världen för att ta reda på vad som hände med hans föräldrar. Letandet tar honom från Norge till Shetlandsöarna och vidare till Frankrikes åkrar där andra världskrigets stora slag ägde rum.

Recension

Den här boken var månadens bok i vår bokklubb. I allmänhet gillade alla den och det slutliga medelbetyget blev 3.25. Många tyckte att boken var lite ojämn i sitt flyt, men att den ändå var lättläst och hade en spännande berättelse som var omöjlig att gissa sig till i förväg. Och slutet verkade lite oklart för de flesta av oss.

Ett genomgående tema i boken är trä och då jag sedan kollade upp Lars Mytting såg jag att hans tidigare utgivna bok Ved är en faktabok om trä i alla dess olika former, vilket förklarar detaljerna kring temat. Jag kan tänka mig att vissa kan bli lite trötta på de här detaljerna om de olika träslagen, men jag tyckte faktisk det var riktigt intressant.

Naturbeskrivningarna och miljöbeskrivningarna var riktigt skickligt gjorda, vilket kändes som viktigt då stora delar av romanen utspelades på naturliga och vackra platser såsom fjällen i Norge och Shetlandsöarna.
Jag kunde däremot irritera mig lite på de kvinnliga karaktärerna i boken. Hanne känns lite flummig och vet inte riktigt vad hon vill och Gwen är vresig och smått introvert. För att inte nämna den stackars frisören på Shetlandsöarna som bara väntat hela sitt liv på något som aldrig händer. Mamman var väl den ända kvinnan i boken som verkade ha lite go i sig, men för henne gick det ju inte så bra.

En aspekt som jag tyckte var intressant var hur farfar och hans bror Einar hamnar på olika sidor i kriget. Hur deras val påverkade deras framtid, trots att valet de gjorde som unga inte kändes speciellt politiskt på den tiden de gjorde sitt val. Men även hur det faktum att Edvards farfar stred på tyskarnas sida fortfarande hängde kvar och påverkade deras vardag och bybornas förhållningssätt till dem. Och ytterligare påverkan av efterkrigstidens skuld på kommande generationer.

Simma med de drunknade är en välskriven släktkrönika med en annorlunda historia. Jag tycker boken innehöll både världshistoria och en släkthistoria, som är sammantvinnade på ett skickligt sätt. Samtidigt fick man lite känslan av en spänningsroman då man hela tiden försökte gissa sig till vad som har hänt och kände en iver att läsa vidare för att få reda på mysteriet.

Jag njöt av att läsa den här boken och kan varmt rekommendera den!

Annonser

2 reaktioner på ”Lars Mytting: Simma med de drunknade

  1. Ping: Lästa Maj 2017 | Bina's Books

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s