Joseph Roth: Radetzkymarschen

5ADA4B40-226D-4D2C-86D6-EE717EF88929.jpeg

Bokens titel: Radetzkymarschen
Författare: Joseph Roth
Originalets titel:
Översättare: Hugo Hultenberg
Förlag & år: Lind & Co 2018
Antal sidor: 427
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.08
Boktipset förväntat betyg: 4.4
Betyg: 4/5

Handling

Det här är en ganska massiv släktkrönika som handlar om tre generationer av den manliga sidan av familjen Trotta under dubbelmonarkin nedgång och fall i Österrike-Ungern innan första världskriget. Året är 1859 då vi får läsa om hur farfar Josef som ung löjtnant räddar den unge kejsaren vid slaget vid Solferino. Han blir en ihågkommen hjälte och både hans son och sonson får användning och drar nytta av de efterdyningar hans hjältedåd får. Sonen, juristen och kretspresidenten Frans är trogen den habsburgska monarkin. Till sist får vi följa sonsonen Carl Josef som lever under pressen av sin kända farfar.

Recension

Tack till Lind & Co för recensionsex.

Det tog ett litet tag att komma in i berättelsen, men i slutet var jag väldigt nöjd att jag inte slutade läsa trots den lite långsamma början.
Romanen är skriven på ett gammalt språk som kan vara lite knepigt att läsa innan man vänjer sig, men det passar väldigt bra till tiden av händelserna. Men språket skiljer sig också åt från nutida verk för att boken utgavs första gången 1932.

I en tid av dramatik, dueller och krig får vi följa familjen Trotta, eller närmare bestämt männen i familjen Trotta, i tre generationer. Kvinnorna spelar endast en sidoroll i den här boken och de anses inte vara speciellt viktiga på tiden som boken beskriver. De har inte mycket att komma med, men behöver däremot inte heller ta speciellt mycket ansvar för sina handlingar. De vet tydligen inte bättre, helt enkelt. Inte direkt någon feministisk roman alltså.

Jag måste medge att jag var tvungen att googla bokens tema-låt, Radetzkymarschen. Och så fort den började visste jag ju vilken det var, jag har hört den tusentals gånger, men på rak arm hade jag aldrig vetat vad det musikstycket heter.

Jag tycker det var otroligt fint beskrivet hur baron Trotta måste gömma sina varma känslor som han har för sin son, trots att han helst bara skulle krama om sin son som han älskar högt. Män fick inte vara svaga på det sättet. Hur han så gärna vill berätta för sin son löjtnanten hur mycket han tycker om honom, men inte får det sagt. Väldigt rörande och fint skrivet. Språket är nyanserat och vackert.

Det här är en sådan där bok som kräver lite mera av sin läsare, men som har ett fint språk och en fängslande djup berättelse. Som man inser när man slutat läsa den vilket starkt intryck den gjort på en.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s