Jennifer Ryan: The Chilbury ladie’s choir

IMG_4304

Bokens titel: The Chilbury Ladies’ Choir
Författare: Jennifer Ryan
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: The Borough Press 2017
Antal sidor: 464
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Various
GoodReads medelbetyg: 4.05
Boktipset förväntat betyg: 3.7
Betyg: 4

Handling

Året är 1940 och den lilla byn Chilbury i Kent står inför en stor förändring då byns män, söner och bröder åker till kriget. När prästen beslutar att upphöra med kören tills männen återvänder, känns allting hopplöst. Då samlar sig damerna och startar sin egen kör. En för tiden ovanlig kör med endast damer. Med sin vänskap och sammanhållning övervinner de både körtävlingar och de smärtor kriget för med sig.

Recension

Jag är väldigt glad över att jag lyssnade på den här boken på engelska. Efter att jag bodde i England får den brittiska accenten mig alltid på fantastiskt bra humör. Och ofta då jag läser böcker på svenska, som har engelska som originalspråk, så försöker jag ändå tänka ut hur det var skrivet från början. Alltså slapp jag göra det nu. Dessutom var uppläsningen lite mera påkostad än de svenska versionerna brukar vara, de hade olika uppläsare för olika personer i boken.

Boken finns även på svenska.

Boken påminner lite grann om Guernseys litteraturs- och potatisskalspajsällskap som jag läste tidigare. Den har samma slags brittiska humor och ton. Lite smått komisk trots det ofta allvarliga innehållet.

Det här är en varm, mysig men tidvis allvarlig berättelse om hur kvinnorna klarade sig på egen hand i England under krigstiden, trots att männen hade lite förtroende för dem att verkligen göra det. Jag gillade den starkt och kan rekommendera den med nöje.

Annonser

Lars Mytting: Simma med de drunknade

IMG_3903

Bokens titel: Simma med de drunknade
Författare: Lars Mytting
Originalets titel: Svom med dem som drukner
Översättare: Lotta Eklund
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2015
Antal sidor: 409
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: bok
GoodReads medelbetyg: 4.02
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 3.5

Handling

Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är försvunnen i fyra dagar innan han hittas på ett sjukhus tolv mil bort. Var han har varit under den tiden är det ingen som vet. Edvard växer upp med sin farfar ute på den norska landsbygden. Då hans farfar dör i början på 90-talet, dyker det oväntat upp en vackert snidad träkista från en släkting till Edvard. Edvards tillvaro vända upp och ner och han börjar rota i det förgångna. Han beger sig för första gången i sitt liv ut i världen för att ta reda på vad som hände med hans föräldrar. Letandet tar honom från Norge till Shetlandsöarna och vidare till Frankrikes åkrar där andra världskrigets stora slag ägde rum.

Recension

Den här boken var månadens bok i vår bokklubb. I allmänhet gillade alla den och det slutliga medelbetyget blev 3.25. Många tyckte att boken var lite ojämn i sitt flyt, men att den ändå var lättläst och hade en spännande berättelse som var omöjlig att gissa sig till i förväg. Och slutet verkade lite oklart för de flesta av oss.

Ett genomgående tema i boken är trä och då jag sedan kollade upp Lars Mytting såg jag att hans tidigare utgivna bok Ved är en faktabok om trä i alla dess olika former, vilket förklarar detaljerna kring temat. Jag kan tänka mig att vissa kan bli lite trötta på de här detaljerna om de olika träslagen, men jag tyckte faktisk det var riktigt intressant.

Naturbeskrivningarna och miljöbeskrivningarna var riktigt skickligt gjorda, vilket kändes som viktigt då stora delar av romanen utspelades på naturliga och vackra platser såsom fjällen i Norge och Shetlandsöarna.
Jag kunde däremot irritera mig lite på de kvinnliga karaktärerna i boken. Hanne känns lite flummig och vet inte riktigt vad hon vill och Gwen är vresig och smått introvert. För att inte nämna den stackars frisören på Shetlandsöarna som bara väntat hela sitt liv på något som aldrig händer. Mamman var väl den ända kvinnan i boken som verkade ha lite go i sig, men för henne gick det ju inte så bra.

En aspekt som jag tyckte var intressant var hur farfar och hans bror Einar hamnar på olika sidor i kriget. Hur deras val påverkade deras framtid, trots att valet de gjorde som unga inte kändes speciellt politiskt på den tiden de gjorde sitt val. Men även hur det faktum att Edvards farfar stred på tyskarnas sida fortfarande hängde kvar och påverkade deras vardag och bybornas förhållningssätt till dem. Och ytterligare påverkan av efterkrigstidens skuld på kommande generationer.

Simma med de drunknade är en välskriven släktkrönika med en annorlunda historia. Jag tycker boken innehöll både världshistoria och en släkthistoria, som är sammantvinnade på ett skickligt sätt. Samtidigt fick man lite känslan av en spänningsroman då man hela tiden försökte gissa sig till vad som har hänt och kände en iver att läsa vidare för att få reda på mysteriet.

Jag njöt av att läsa den här boken och kan varmt rekommendera den!

Edith Hahn Beer: Den tyske officerens hustru

IMG_3797

Bokens titel: Den tyske officerens hustru
Författare: Edith Hahn Beet med Susan Dworkin
Originalets titel: the Nazi Officer’s wife
Översättare: Margareta Eklöf
Förlag & år: Bokförlaget Atlantis 2016
Antal sidor: 249
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.14
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 4.5

Handling

Det här är Edith Hahn Beers berättelse om hur hon överlevde förintelsen. Hon var en frispråkig och högt utbildad kvinna i Wien då kriget utbröt och hon insåg att det var klokast att gå under jorden för att överleva då nazisterna tog makten. Med hjälp av en väninnas identitet kunde hon fly till Mûnchen där hon levde som en tysk, icke-judisk obildad kvinna. En tysk officer och nazist förälskar sig i henne och trots att Edith slutligen berättar för honom att hon är judinna gifter de sig och han hjälper henne att bevara hennes hemlighet.

Recension

Tack till Bokförlaget Atlantis för recensionsexemplaret.

Jag har läst oerhört många böcker om andra världskriget och förintelsen, och varje gång tycker jag det är lika intressant, sorgligt, krossande och alltid lika läsvärt. Även om det finns så många böcker om ämnet tycker jag att varje bok är viktig, varje enskild historia måste få berättas. Och jag läser gärna varje personlig skildring. De är alla lika viktiga. Ofta slås jag av förundran över människors mod i sådana extrema situationer och undrar om det bara är i vissa som den starka överlevnads instinkt slår till. Vad kan förbereda en människa med en sådan styrka? Skulle jag vara en av dem?

Precis som så många innan, imponerar Edith Hahn med sitt mod, sin handlingskraft och styrka då hon överlever kriget i arbetsläger och senare genom att dölja sin riktiga identitet. Man kan inte ens fantisera hur svårt och skrämmande det måste ha varit. Edith själv verkade känna att hennes lidande inte var jämförbart med de som hade överlevt förintelselägren, men kan man verkligen göra en sådan jämförelse? Att överleva och att lida har väl ändå inga regler eller grader, antingen har man gjort det eller också inte. Jag tycker hon är en hjälte!

Edith skriver detaljerat om hur nazismen tog sin början i Österrike, om hur befolkningen förminskar vikten av de fördomar som florerar i hopp om att situationen inte är så allvarlig som den är. Jag tycker det är en väldigt viktig tanke som man kan fundera på även i dagens läge. Vi får inte ignorera de tecken på främlingsfientlighet som helt klart finns runt om oss, inte förminska de tecken som tyder på en ändring åt fel håll. Det har hänt förut och det kan hända igen om vi inte tar tidiga varningstecken på allvar. Vi får inte se mellan fingrarna och tillåta sådant.
I vissa fall fungerar väl denna självvalda ignorans som ett sätt att bevara hoppet, att fortfarande tro på framtiden då det är ganska uppenbart att många inte har någon sådan. I en tid av hopplöshet fungerar väl fantasin och drömmarna som ett slags drivkraft för att orka leva vidare.

Det här är en intressant, välskriven, stark, men sorglig bok om en ung kvinnas överlevnad och liv under andra världskriget. Hennes berättelse och öde fängslade mig från första början och jag sträckläste boken med hjärtat i halsgropen.

Läs den!

Hett i hyllan #14

hettihyllan_582d88a4e087c32f9b9320c9_589c43e0e087c34592aad1e2

Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan föreslår att vi ska visa upp böckerna som är hyllvärmare, dvs som har stått där ett tag och samlat damm.

Idag står De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg på tur. Jag har länge velat läsa den här boken, faktiskt ända sedan den vann Augustpriset år 2009 och jag då gav den i gåva åt min mamma. Men det har inte blivit av. Men nu, speciellt efter helgens resa till Krakow i Polen där vi såg ghettot och Auschwitz koncentrationslägret, så vaknade intresset igen pånytt att läsa mera om det ämnet.

IMG_3737

Så här beskriver Bonnier boken:

En roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz, och om dess av nazisterna utsedde ledare, Chaim Rumkowski, och hans svårutredda, mycket tvetydiga roll i förintelsen av de polska judarna. Särskilt hans förhållande till barnen i gettot är komplicerat. Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen, om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyktförsöken men också, paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som t ex framväxten av den kollektiva, så småningom listigt subversiva Getto-Krönikan, som varit författarens viktigaste källa, och om hur transporterna till de för de bortforslade till en början okända förintelselägren vidtar tills gettot med dess ursprungligen 250 000 innevånare tömts. Med sin bok ger Steve Sem-sandberg en stark och , även internationellt sett, inte tidigare skådad inblick i Förintelsens verklighet.

Elie Wiesel: Night

 

wp-1489343478482.jpg

Bokens titel: Night
Författare: Elie Wiesel
Originalets titel:
Översättare: Marion Wiesel
Förlag & år: Hill & Wang 2006
Antal sidor: 115
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.29
Boktipset förväntat betyg: 5
Betyg: 5

Handling

Elie Wiesel föddes i Sighet i Transsylvanien och var en tonåring när han och hans familj fördes från sitt hem till Auschwitz koncentrationslägret. Där var det sista gången han såg sin mamma och hans systrar. Senare fördes han vidare till Buchenwald. Han lyckades länge hålla ihop med sin pappa och den här boken är en öppen och ärlig, hemsk och sorglig berättelse om deras kamp och överlevnad. Han beskriver hur hans familj tas ifrån honom på det värsta tänkbara sättet. Och hur han som en ung tonåring misstar sin oskyldighet och måste bevittna den absoluta ondskan hos människan.

Recension

Elie Wiesel fick Nobels fredspris år 1986.
Den här blir nummer 22. En bok på under 150 sidor i Kaosutmaningen 2017.

Jag köpte den här boken nu i helgen då vi var på en helgresa till Krakow. Jag var oerhört lycklig då vi hittade till Massolit bookshop som är en engelsk bokhandel/café i de judiska kvarteren i Krakow. Det var riktigt mysigt att sitta där och börja läsa boken jag köpte.

Vi åkte även på en dagstur till Auschwitz-Birkenau  och fick följa med på en guidad rundvandring på de båda koncentrationslägren. Det är ingen rolig tur, men så oerhört viktig för att världen inte ska glömma bort vad som hände. Mycket av det som berättades har jag tidigare läst om, jag har läst så otroligt många böcker om just koncentrationsläger, förintelsen, dess överlevare och andra världskriget. Men det var speciellt intressant att se hur det såg ut, då man ju har haft en bild i huvudet då man har läst böckerna. Auschwitz I var mindre än jag trodde, Auschwitz II, dvs Birkenau var otroligt mycket större. Det var helt enkelt ofattbart stort. Hela Krakow är också fullt av minnesmärken och rester av andra världskriget. Vi såg delar av gamla ghetto muren, besökte Schindlers emaljfabrik där många judar räddades och bodde i de judiska kvarteren av staden.

Och så till boken. Ja herregud, vad ska man säga. En hjärtskärande  skildring om överlevnad, hopp, tro och förtvivlan. Eli Wiesel funderar mycket kring sin egen skuld för att inte ha gjort mera för andra, tex hans egen pappa och även om hans känsla av att vara tvungen att berätta sin historia. Att inte låta det falla i glömska och att aldrig mera titta bort då en oförrätt sker. Den här boken var kort men grymt rörande och väldigt självutlämnande. Varje berättelse av varje överlevare är lika viktig, men just den här hade ett väldigt fint språk. Den är nyöversatt till engelska av Elise fru Mildred Wiesel då den tidigare utgåvan tydligen inte var så bra som den kunde vara. Men det kan jag inte uttala mig om, då det här var första gången och ända versionen jag har läst.

Vi såg även lite mera muntra bokrelaterade grejer, såsom ett bord gjort av böcker och ett ute bibliotek/bokhandel.

Amanda Hodgkinson: Britannia Road

Bokens titel: Britannia Road
Författare: Amanda Hodgkinson
Originalets titel: 22 Britannia Road
Översättare: Annika Sundberg
Förlag & år:  Historiska media 2014
Antal sidor: 400
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 3 62
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 3.5

Handling

Silvana och Janusz är förälskade och nygifta då andra världskriget bryter ut. Janusz drar ut i kriget som soldat emedan Silvana och deras nyfödda son Aurek försöker överleva i Polen. De flyt ut till de stora skogarna i östra Europa där de lever av det skogen har att ge.

Efter sex långa år återförenas de i staden Ipswich i England där Janusz redan har bott ett tag. Men kriget har satt sina spår och det är svårt för alla att anpassa sig till det nya livet.

Recension

Den här boken blir min nummer 32. En bok som utspelar sig under eller handlar om  andra världskriget i Kaosutmaningen 2017.

Britannia road är skriven delvis om tiden i Polen under kriget och delvis om efterkrigstiden i Ipswich. Silvana och Janus har sammanförsts efter en lång tid ifrån varandra. En tid som har förändrat dem och som har satt sina djupa spår. De försöker skapa en ny vardag i ett nytt land med varandra trots att de nästan känner sig som främlingar för varandra.

Det är en berättelse om försoning och förlåtelse. Om att lämna vissa händelser i det fördlutna och se framåt. Om förhoppningar och besvikelser och att allt inte alltid blir som man tänkt sig. Att ha hopp om framtiden och styrkan att klara av nya utmaningar. Jag tyckte att början av boken var lite långsam, men den liksom kröp på en och då jag slutade läsa kände jag att jag verkligen hade gillat den. Det här är en läsvärd bok som väcker känslor och tankar om hur mycket man ska eller inte ska klamra sig fast i händelser som skett i det förflutna.

Hett i hyllan #10

 
Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan föreslår att vi ska visa upp böckerna som är hyllvärmare, dvs som har stått där ett tag och samlat damm.
 
Den här veckan plockar jag fram De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg, som är vinnare av Augustpriset 2009. En bok jag tänkt läsa ända sedan den fick priset, men det har inte blivit av. Som vanligt utan någon klar orsak till att den förblir oläst.
 
  
Så här skriver Albert Bonniers Förlag:
 
En roman om det judiska getto som nazisterna inrättade i den polska staden Lodz, och om dess av nazisterna utsedde ledare, Chaim Rumkowski, och hans svårutredda, mycket tvetydiga roll i förintelsen av de polska judarna. Särskilt hans förhållande till barnen i gettot är komplicerat. Det är en roman om livet i den avspärrade stadsdelen, om den påbjudna tyska kadaverdisciplinen, det mördande slavarbetet, svältdöden och de utsiktslösa flyktförsöken men också, paradoxalt nog, om överlevnadskonst och livsvilja, som t ex framväxten av den kollektiva, så småningom listigt subversiva Getto-Krönikan, som varit författarens viktigaste källa, och om hur transporterna till de för de bortforslade till en början okända förintelselägren vidtar tills gettot med dess ursprungligen 250 000 innevånare tömts. Med sin bok ger Steve Sem-sandberg en stark och , även internationellt sett, inte tidigare skådad inblick i Förintelsens verklighet.