Jesper Stein: Solo

C71F8C0F-54B6-4814-A790-CCAB9FC97454

Bokens titel: Solo
Författare: Jesper Stein
Originalets titel: Akrash
Översättare: Jessica Hallén
Förlag & år: Bokförlaget Polaris 2018
Antal sidor: 369
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.08
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 2/5

Handling

Poliskommissarie Axel Steens liv är i en nedåtgående spiral. Han är knarkberoende och lever sitt liv som på en balanserna mellan det lagliga och det olagliga. Hans chef Jens Jessen får ett tips om att den ryska maffian har en mullvad inom den danska polisen. Bland namnen han får fram finns Axel, som haft nära kontakt med de kriminella kretsarna i Nørrebro. Axel finner sig i en kamp för att rädda sitt dåliga rykte, då han inser att hans ex-fru är inblandad hon också.

Recension

Tack till Bokförlaget Polaris för recensionsex. Del 3 i serien om Axel Steen och jag tycker att det gick bra att läsa den som en fristående bok. Men jag kanske hade gillat huvudkaraktären mera om jag fått veta bakgrunden till hans lite konstiga livsval.

Solo handlar om en polis, Axel Steen, som är lite för bekant med den undre världen och dess mindre sunda vanor, både då det kommer till knark, vapen och horor. Han jobbar på ett fall som tar honom ännu närmare de kriminella kretsarna. Då han är undercover inser han att hans ex-fru Cecilia ska som advokat försvara en av de kriminella i gänget han infiltrerat. Samtidigt som hon ligger med gängchefen.

Jag vet inte om danskarna i allmänhet är mera frispråkiga än svenskar (och inte minst finlandssvenskar), men jag tyckte att språket i den här boken var lite väl snuskigt. Vulgärt. Det handlade ofta om snuskigt sex, en smutsig tillvaro i samhällets botten bland knark och horor och där människans värde inte är speciellt stort.

Det är också lite för mycket machokultur i de här cirklarna som beskrivs i boken och kvinnan är inte värd mycket här. Förutom att knullas och användas för något speciellt ändamål som gynnar machomannen.

Det här var inte riktigt min typ av bok. Den var för rå, lite ensidig och tuff. Men den som gillar tuffa böcker om den kriminella undre världen med dess mest fula sidor och fartfyllt polisarbete kommer definitivt att gilla den här.

Annonser

Anethe Bergendahl: Livet blir aldrig som man tänkt sig

F1423143-2273-4151-A722-50DE6DDA8B48.jpeg

Bokens titel: Livet blir aldrig som man tänkt sig
Författare: Anethe Bergendahl
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Anemon förlag 2017
Antal sidor: 304
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 3.0
Boktipset förväntat betyg: 3.3
Betyg: 2

Handling

Jessica Schöön är fyrtio år gammal då hennes man meddelar henne att han inte älskar henne längre och vill skiljas. Hennes värld förändras fullständigt, men efter några svåra månader märker hon att livet kan vara rätt bra ändå, trots att det inte blev som man tänkte sig från början.

Recension

Tack till Anethe Bergendahl för recensionsex.

Det här är författarens debutroman och första delen i en planerad trilogi om Jessica.

Då jag själv är nyligen fyllda 40 så uppskattar jag att inte alla böcker, speciellt feelgood sådana, handlar om unga människor utan att en del även handlar om lite vuxnare vuxna. Om människor med lite livserfarenhet och mod att göra precis vad som känns rätt för dem själva. Precis som Jessica i den här boken.

Trots att man känner sympati för stackars Jessica som blir lämnad av sin man efter 15 års äktenskap, så har jag lite svårt för henne som person. Hon känns lite ytlig, småaktig och självcentrerad. Inte ens vänskapen till hennes bästis Anna känns helt äkta och jag väntar hela tiden att något förskräckligt ska dyka upp.

Tyvärr har texten ganska många språkliga fel och missar. Ibland en helt ologisk användning av ord, upprepningar och felanvändning av uttryck. Det är ledsamt då man märker att man känner för att ha en penna i handen för att korrigera dessa allteftersom man läser, istället för att bara helt fullt fokusera på själva berättelsen. En ordentlig genomgång av både meningsuppbyggnad, grammatik och skrivfel skulle höja den här bokens betyg.
Det förekommer också en övertydlighet i texten som lite fördummar läsaren, till exempel en detaljerad beskrivning om hur man lagar kaffe eller visar månadskortet för busschauffören. Fast det är väl egentligen en smaksak, men jag föredrar att få tänka ut något själv.

De små citaten i början av kapitlen var fina och passade in väldigt bra. Och med en ordentlig editering skulle den här annars så lättlästa och underbart vardagsskildrande roman bli riktigt mysig. Den har en trevlig story i botten och några spännande och oväntade vändningar. Och då det är författarens debutroman tror jag att fortsättningen faktiskt blir bättre.

Colleen Hoover: Förbannade kärlek

708509AF-450B-4D8B-BD14-F4461AFC7507

Bokens titel: Förbannade kärlek
Författare: Colleen Hoover
Originalets titel: Ugly Love
Översättare: Cecilia Falk
Förlag & år: Lovereads 2018
Antal sidor: 381
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Julia Dufvenius
GoodReads medelbetyg: 4.29
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 2

Handling

När Tate Collins flyttar till San Francisco till sin bror så har hon ingen bra start. Hon kommer inte ens in i lägenheten då det ligger en redlöst berusad man utanför dörren. Den mannen visar sig vara Miles Archer, hennes brors goda vän, granne och pilotkollega. Miles bär på en hemlighet om sitt förflutna och är väldigt gåtfull och tillbakadragen. Men det hindrar inte Tate för att handlöst falla för honom och hoppas på en framtid tillsammans med honom. Det är tydligt att även Miles är attraherad av Tate, men han vill inte ha något förhållande. Han vill inte bli kär. Kommer aldrig att förälska sig i någon. Om Tate vill fortsätta träffa honom måste hon höra det på hans villkor, att aldrig fråga om det förflutna och inte förvänta sig en framtid.

Recension

Om det inte vore för de detaljerade sexuella avsnitten så skulle jag vilja säga att den här passar bättre för tonåringar, kanske unga vuxna. Språket och även innehållet känns en aning barnsligt. Jag förstår inte riktigt varför Tate och Miles måste hålla sitt förhållande hemligt för Tates bror. Både Tate och Miles är vuxna människor som borde kunna bestämma över sig själv.

Jag gillade inslagen av Miles gångna som delvis förklarar hans beteende, ett beteende som jag för övrigt har väldigt svårt att förstå. Jag tycker faktiskt det är väldigt barnsligt, själviskt och irriterande. Han vill både äta kakan och ha den kvar. Och större delen av boken tycker jag att Miles är en idiot, men hoppades att hans beteende skulle få en vettig förklaring. Vilket det på sätt och vis gör. Men (utan att avslöja alltför mycket, så måste jag säga att det är det en sorglig och trovärdig orsak) så tycker jag ändå att oberoende vad man gått igenom ger det en inte rätten att såra och behandla andra illa. och att ge falska förhoppningar är väl lika illa!?

Även Tate känns lite svår att tycka om då hon är lite för mesig i början. Hon går med på vad som helst och låter Miles fortsätta med sina fasoner trots att hon innerst inne inte alls vill gå med på hans villkor.

Som ni märker hade jag lite svårt för den här boken. Skulle Tate och Miles varit tonåringar så skulle jag ha förstått den och deras beteende bättre. Den är helt enkelt lite för enkel och barnslig för min smak. Jag hade även gärna läst lite mera om omgivningarna. San Francisco är ju en sådan fantastisk stad!

Men trots allt så kan jag väl ändå säga att jag är säker på att någon yngre person kommer att älska den. Någon som själv nyligen träffat sin första stora kärlek kanske!? Jag var helt enkelt inte målgruppen den här gången 😉

 

Alexandra Appelqvist: Handbok Till singlar på gränsen till nervsammanbrott

B0DB779B-D52C-4501-AA79-3CEAC9146A6E
Bokens titel: Handbok till singlar på gränsen till nervsammanbrott
Författare: Alexandra Appelqvist
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Word Audio Publishing 2017
Antal sidor: 356
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Callin Öhrvall Delmar
GoodReads medelbetyg: 3.12
Boktipset förväntat betyg: 3.7
Betyg: 2

Handling

Filippa är 34-år då hon som nybliven singel försöker vänja sig vid det nya ensamma livet. Hennes 8-åriga till ytan felfria relation är slut och med det även en hel del av detlyxliv hon är van vid. Hon beslutar sig för att klara sig själv och tillsammans med sina väninnor Elsa, Hanna och Clara kryssar hon vidare i singellivets besvär och glädjeämnen.

Recension

Handbok till singlar på gränsen till nervsammanbrott är en feelgoodroman i dagboksform om den nyligen separerade tjejen som ofrivilligt slängts in i singellivet igen. Och har därmed en stor chans till att landa rätt hos ganska många tjejer i Stockholm. Men det blir inte riktigt så för mig. Inte för att jag är singel eller bor i Stockholm nu längre, men jag var faktiskt det tidigare.

Visst finns det delvis en igenkänningsfaktor, men faktiskt en lite lägre sådan än jag hade hoppats på. Det här var ett betydligt mycket lyxigare singelliv än det jag levde då jag var singel. Det blev lite för många restauranger, resor och för mycket lyxshopping som tröst istället för att ta tag i problemen för att jag skulle kunna känna igen mig i det. Alltsammans kändes en aning ytligt.

Jag tänkte ett tag att jag kanske är för gammal för boken, men så är ju huvudkaraktären Filippa inte heller någon tonåring längre, utan en 34-årig kvinna, så den förklaringen till varför jag inte riktigt fastnade är inte heller trolig. Faktiskt så tycker jag att boken skulle ha fungerat mycket bättre om Filippa hade varit en 20-åring istället för en 30 plussare.

Tyvärr tycker jag att den här boken var lite för ytlig och förutsägbar, med för lite greppbart innehåll för att jag riktigt skulle falla för den. Men kanske den här boken funkar bra att läsa om man själv är i samma situation, dvs nydumpad och singel, och endast söker att distrahera sig själv från den sorgliga situation man befinner sig i. Eller så mår man bara sämre då man inte själv har samma ekonomiska förutsättningar att trösta sig på samma sätt som Filippa i boken!?

Visst fanns det stunder av komik som förgyllde den, men i sin helhet var det alltså inte en bok för mig. Fel timing eller fel bokval? Jag vet inte. Men den som är singel och älskar shopping, lyx och drömmer om en lyxig tillvaro med god mat på de kändaste restaurangerna i Stockholm kommer nog att gilla den här tjejiga boken. En smått tramsig och lättsam bok om singellivet i Stockholms finare delar.

Jim Friberg: Makaber

A60641AF-505A-4572-8AEF-78111330DE3E.jpeg

Bokens titel: Makaber
Författare: Jim Friberg
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: L.C. Förlag/Everlasting Publisher 2017
Antal sidor: 392
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.67
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 2

Handling

Liten och Krisky träffas på nätet. De blir snabbt förälskade, men vet inte om att den andra också är smått obalanserad. I det läget är de kanske inte det bästa umgänget för varandra och snart går Litens självskadebeteende överstyr. Han vet inte hur han ska hjälpa henne och på tonåringars förvridna logik håller de alltsammans hemligt tills det är för sent. Genom de här två karaktärerna får vi en inblick i en tonårings komplicerade liv då det är som svårast. Med mobbing, psykisk ohälsa och den maktlöshet en minderårig kan känna då stödet som skulle behövas från en förstående vuxen saknas helt och hållet.

Recension

Tack till Jim och L.C. Förlag för recensionsex.

Jim Friberg har fångat den osäkerhet och ångest och våldsamma känslor som präglar tonåren. Brinnande kärlek och djupaste botten. Känslan av att vara annorlunda alla andra och ständigt missförstådd.

Boken är alltigenom ganska mörk och sorgsen, fylld med melankoliska Kent-citat och dikter i början av de flesta kapitel. Dikter som i vilka man verkligen får känslan av inkapslade tonårskänslor som bara skriker att få komma ut. Detta mörker och hopplöshet är betydligt djupare än vad jag minns från min egen tonårstid. Det här är mer av en bergochdalbana med både euforiska glädjestunder blandat med en grym nedstämdhet och jag kan bara känna sorg och empati för de som har en sådan här besvärlig tid.

Mycket man kan känna igen från sin egen tonårstid, både de svallande känslorna och hur akut allting verkar vara just då för stunden. Men denna rastlöshet och ångest kan ibland få allvarligare uttryck i form av psykisk ohälsa och självskadebeteende som även tas upp här.

Men tyvärr tycker jag att texten i boken är i det största laget och hela historien också tidvis är lite utdragen, en hel del upprepningar förekommer och kanske skulle boken ha kunnat vara i lite kompaktare format. Språket i sig är ganska enkelt och lättläst, trots att innehållet var tungt, och många viktiga ämnen såsom mobbning och utanförskap tas upp och även den psykiska instabilitet detta kan leda till.

Det smärtar mig egentligen att ge ett lågt betyg till den här boken då temat i boken är så viktigt. Men jag försöker se helheten och då den kändes tung att läsa, inte endast på grund av det tunga innehållet utan på grund av språket, slutförandet och den onödiga längden av texten, så måste jag tyvärr ändå göra det.

 

 

Dan Brown: Begynnelse

IMG_4553.JPG

Bokens titel: Begynnelse
Författare: Dan Brown
Originalets titel: Origin
Översättare: Lena Karlin, Peter Samuelsson
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 520
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Niklas Falk
GoodReads medelbetyg: 3.86
Boktipset förväntat betyg: 3.0
Betyg: 2

Handling

Robert Langdon, professor i religiös symbolik, får en mystisk och hemlighetsfull inbjudan till Guggenheimmuseet i Bilbao för ett lovat avslöjande av en ny uppyäckt. Edmond Kirsch, en miljardär som är känd för sina tekniska uppfinningar har lovat ge dem svaret på mänsklighetens mest omdiskuterade frågor. Varifrån kommer vi? Vart är vi påväg?
Men redan i början av den spektakulära kvällen går något snett och kaos tar över den välplanerad festen. Langdon flyr tillsammans med kvällens värdinna och museets chef Ambra Vidal efter att de inser att de är måltavlor för någon okänd fiende. Men de är beslutna att hjälpa Edmund Kirsch avslöja sina fynd enligt hans tidigare planer.

Recension

På något sätt tror jag att Dan Brown lever på sitt kändisskap efter Da Vinci koden. Jag var inte jätte imponerad av Begynnelse, men det kan också bero på att jag hade ganska höga förväntningar. Även om jag faktiskt inte gillade alla de andra av Dan Browns böcker efter Da Vinci koden heller så tänkte jag ändå att den här kanske skulle vara bättre. Då det är ett tag sedan den senaste. Och det här är alltså bok nummer fem i serien om Robert Langdon. Jag tycker faktiskt att den var alltför lik den första och mest kända av dem. Och ärligt talat tycker jag att det blir lite tjatigt med det här religiösa temat. Jag undrar om Dan Brown är djupt religiös eller ateist!?

Men det finns ändå delar av boken som jag tycker är riktigt kul och skojigt att läsa och jag hade kunnat läsa mycket mera om bara just det. Och det var den artificiella intelligensen i form av en skojig följeslagare till Robert och Ambra i början av boken.

Hursomhelst, fartfylld var den. Men inte så mycket mera. Segare än de tidigare böckerna och jag tycker att förutom den artificiella intelligensen så var mycket en aning krystat. Roande för stunden kanske, men inget jag kommer att minnas speciellt länge efteråt. Har man däremot älskat alla de tidigare böckerna om Robert Langdon, så gillar man antagligen även denna.

Theo Gerken: The Carrot Man

 

IMG_4340

Bokens titel: The Carrot Man
Författare: Theo Gerken
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: ?
Antal sidor: 29
Finns hos: Amazon
Läst format: E-novell
GoodReads medelbetyg: 4.8
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 2

Handling

En svensk 30-årig kille flyttar in i en lägenhet i Östersund. Hans blivande roommate är en passiv slas som varken städar eller gör mycket annat. Lägenheten är smutsig och motbjudande. Då han redan är smått neurotisk och depressiv har denna lägenhet ingen bra inverkan på honom och efter ett tag blir han mer och mer lik sitt hatobjekt.

”WARNING: This story contains offensive language, premises and jokes.”

Recension

Tack till författaren Theo Gerken för recensionsexet.

Det här är en kort novell med ganska mycket innehåll. Svart humor, sarkasm och mörker. En satirisk berättelse om en svensk kille som flyttar in i ett rum i en delad lägenhet.

Den är nästan skriven så som man tänker sig att en 20-åring skulle berätta en historia som vid det laget nästan blivit en urban legend. Den känslan får jag av novellen. Ibland med en ungdomlig över-iver, med vissa delar som känns överflödiga och smått out-of-place, men överdriften hör liksom till. Annorlunda och nytänkande.
Det funkar för en novell, men samma stil i en hel bok hade blivit lite för mycket. Och författaren varnar ju faktiskt i beskrivningen av novellen att den innehåller stötande vitsar och språk. Och det gör den!

Man skulle alltså kunna bli riktigt irriterad, arg till och med, det finns flera tillfällen för det. Och jag måste medge att jag blir lite provocerad av innehållet på vissa ställen. Jag förstår inte vitsarna, eller ens att man anser dem vara vitsar. Jag håller inte med speciellt många tankar om olika grupper av människor, som beskrivs enligt min åsikt på ett rätt nedvärderande sätt. Alla får såklart ha sina egna tankar, men det verkar som om mina och karaktärens (?) värderingar ligger rätt långt ifrån varandras. Jag tror jag hade gillat den bättre utan detta hat och dessa elakheter.

Jag har själv haft en och en annan flatmate under mina dagar av studier i både England och USA, men som tur har jag inte behövt uppleva någon ens i närheten av dessa karaktärer. Någon av dem, då ingen av dem är speciellt lätt att gilla. Men trots att de är så avstötande så hoppas man ändå att det ska gå bra till slut för dem alla.

Jag funderar mycket på varför den här osäkra, småaktiga killen överhuvudtaget flyttar in i den här förskräckliga lägenheten, med en person som han helt enkelt inte tål? Som väcker en sådan ilska och ett sådant hat i honom. Det måste väl alltid finnas något annat alternativ!? Men då hade det väl aldrig hade blivit någon story.

Jag måste säga att det inte riktigt var den typen av böcker jag normalt läser, men den var definitivt tankeväckande och fick en rätt lång recension med tanke på dess egna längd. Den är kort och snabbläst, och vill du uppleva något annorlunda, provocerande och nytt tycker jag att du ska läsa den.

Till slut undrar jag varför den är skriven på engelska? Kanske för att få en större publik? Och dog inte Steve Jobs av pancreas (bukspottskörtel) cancer? 😉

 

 

Pia F Davidson: I likets vänkrets

IMG_4305

Bokens titel: I likets vänkrets
Författare: Pia F Davidson
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Ordberoende förlag 2017
Antal sidor: 446
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.25
Boktipset förväntat betyg: 5.0
Betyg: 2

Handling

Veera, Miriam och Erika är vänner och de ser fram emot att fira en lugn och efterlängtad midsommar. Men då Miriam och Erika ska åka till Öland får de med sig oväntat sällskap, en dam som sägs ha problem med en våldsam man. Och dessa oväntade sällskap verkar bli alltfler hela tiden. Veera reser då till Öland för att lösa en del problem, men allt verkar bara bli mera komplicerat efter att hon dyker upp. Inget blir som de tänkt sig och i slutet har de lyckats blanda in sig i en rejäl soppa som är svår att ta sig ur.

Recension

Tack till Ordberoende förlag för recensionsex.

Det här är den andra delen i serien om Veera, Miriam och Erika. Och det var lite klurigt att komma in i berättelsen i början.

Jag har till exempel ingen aning om varför Veera hela tiden säger ”makkara” (=korv), speciellt då det ju finns en hel drös med riktigt bra svordomar på finska att välja mellan. Jag antar att det här blivit förklarat i den första boken!?

I sin helhet tror jag att boken, eller jag kanske ska säga bokserien, är riktigt kul. På ett galet mörk humör sätt. Men jag hade väldigt svårt att komma in i berättelsen då stora delar av händelsen byggde på tidigare händelser som inte var med i den här boken. Något slags inside-förståelse mellan damerna verkar också förekomma, men den förstår inte jag då de ju är helt nya bekantskaper för mig. Egentligen har jag hela tiden en känsla av att vara lite utanför, den ända som inte fattar och därför inte är med i gänget.

Jag föreslår alltså att man läser dessa i ordningsföljd utan att skippa någon del. Då tror jag att det kan vara en riktigt skojig serie.

 

 

Cecilia Sahlström: Vit syren

IMG_4118.JPG

Bokens titel: Vit syren
Författare: Cecilia Sahlström
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Bokfabriken 2017
Antal sidor: 323
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Maria Lyckow
GoodReads medelbetyg: 3.62
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 2

Handling

En ung kvinna hittas brutalt misshandlad i Lunds stadspark en sommarkväll. Gärningspersonen verkar följa något mönster eller ritual led möjliga symboliska betydelser. Och i offrets hand hittas en vit syren.
Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund får fallet, men när hennes son blir huvudmisstänkt blir utredningen väldigt komplicerad. Trots att hon tas bort från fallet känner hon att hon måste lösa fallet för att rädda sin son. Hennes älskade son skulle aldrig göra något så oerhört förskräckligt. Aldrig.

Recension

Den här var tyvärr lite av en besvikelse. Den var snabbläst, men tyvärr inget speciellt som stod ut i mängden av kriminalromaner. Den var spännande för stunden och underhållande men tyvärr alltså inte speciellt minnesvärd. Jag hade svårt att få grepp om karaktärerna och de kändes lite långsökta. Samtidigt tycker jag ändå att storyn var bra och den har ett snabbt och bra flyt. Saker händer snabbt och ingen tid slösas på noggrannare beskrivningar eller sentimentala känslor. Och det är antagligen där jag tappar taget, jag vill gärna läsa om livet runtomkring. Om kommissariens privata liv och livspussel. Det är så jag får en uppfattning om karaktären som person. Men de som gillar deckare utan sådana detaljer kommer absolut att tycka om även den här.

Jan Bylund: Stockholmsjävlar

IMG_3871

Bokens titel: Stockholmsjävlar
Författare:  Jan Bylund
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Bokförlaget Forum 2015
Antal sidor: 174
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.0
Boktipset förväntat betyg: 2.6
Betyg: 2

Handling

Jan Bylund är en komiker, och lantis, som i den här boken skriver skojiga och ibland träffsäkra oneliners om Stockholmare.
Resten av Sverige ser Stockholmarna som självgoda, bortskämda, stressade och osociala.

Du vet att du är Stockholmsjävel när:
Du inte fattar att du också har dialekt
Du inte har en aning vilka dina grannar är
Du tror att rödljus är mer ett förslag än en lag
Du vet att du ska stå till vänster i rulltrappan
Du låtsas sova så du inte ska behöva ge upp din plats på bussen, för äldre eller gravida
Du inte använder bilen på flera dagar eftersom du hittat en perfekt p-plats där du bor
Du nån gång har blivit påkörd av en cyklist
Du hoppar till då dörrklockan ringer

Recension

Det här är en av de sex böcker som jag vann i tävlingen som Bonniers Bokklubbar ordnade på Instagram.

Nu är jag ju varken svensk (eller jo, jag har ju svenskt pass nuförtiden, men är inte infödd svensk) utan finlandssvensk, dvs finne. Eller Stockholmare heller, men jag har bott i Stockholm i ca 12 år. Och även om jag känner igen mig själv på några punkter så är jag långt ifrån en Stockholmsjävel. Jag bor ju i Uppsala nu 😄

Det här är en humoristisk bok som prickar in lite skojiga karaktärsdrag på Stockholmare och även finner några smarta och komiska fakta om huvudstaden.

Kan vara rolig att ge som gåva åt någon som bor i Stockholm. Men man får då vara lite försiktig och försäkra sig om att den personen har humor och lite tjock hud för det är ingen snäll bild av Stockholmarna som beskrivs i den här boken.