Eka Kurniawan: Skönhet är ett sår

DE80106B-DE7C-459D-9BAA-A063D0F8DA3B.jpeg

Bokens titel: Skönhet är ett sår
Författare: Eka Kurniawan
Originalets titel: Cantik Itu Luka
Översättare: Stefan Danerek från Indonesiska
Förlag & år: Nilsson förlag 2017
Antal sidor: 568
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito (engelska), CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.94
Boktipset förväntat betyg: 3.7
Betyg: 5

Handling

Dewi Ayu som har varit död i tjugoett år reser sig från sin grav med ett speciellt uppdrag i tanken. Det har hänt en hel del i både Indonesien och med hennes familj sedan hon dog och nu är det dags för henne att ställa allt till rätta. Hon har varit stadens med kända kvinna på grund av sin skönhet och som den mest framgångsrika prostituerade kvinnan. Hon har kämpat hårt för att få ett drägligt liv för sig själv och sina fyra döttrar i en tid av förändringar i deras hemland och bland männen som har all makt.

Recension

Tack till Nilsson förlag för recensionsex.

Romanen sträcker sig från strax innan andra världskriget till nutid och innehåller delar av Indonesiens historia. Det är en tid av stora förändringar i landet och makten skiftar från Holländarna till Japanerna och slutligen till landets självständighet.

Hela berättelsen utspelar sig i den fiktiva staden Halimunda i Indonesien. Huvudkaraktären Dewi Ayu är en underbart konstig, men självständig och stark kvinna. Hon jobbar som prostituerad och får barn med många olika okända pappor. Trots de motgångar hon har i livet tar hon inte livet på alltför stort allvar och oroar sig sällan i förväg utan löser problemen på bästa sätt då de uppstår. Även om hennes tillvägagångssätt inte alltid är så konventionella.

För att vara helt ärlig så tycker jag att det var lite tungt i början att komma in i berättelsen. Men det är mödan värt då boken växer med en grym fart och blir riktigt intressant och otroligt spännande. Alla de skilda små berättelserna och karaktärernas öden blir tydligare och kopplas samman. Alla lösa trådar binds ihop på ett beundransvärt sätt och man får en förklaring på allt i sinom tid, även om storyn hoppar lite fram och tillbaka i tiden. Det är som en riktigt komplicerad såpa med ofattbara intriger och granna karaktärer. Det var absolut hjälpsamt med det familjeträdet som fanns med bak i boken som man kan bläddra till för att hänga med alla de olika karaktärerna.

Det var en hel del sex i boken och det är väl inget fel med det. Men jag måste säga att jag hade svårt för alla de underbart vackra kvinnorna som ofta bara beskrevs endast med sitt utseende och sedan tvingades gifta sig som orörda tonåringar med betydligt fulare gamla män. Män som inte väntades kunna hålla sina driv eller händer i styr. Och många våldtäkter beskrevs just på det sättet, att männen helt enkelt var tvungna att göra det då de inte kunde motstå frestelsen av en sådan skönhet.
En del av mig vill tro och hoppas att författaren skrivit detta så överdrivet just med tanke på att poängtera hur vansinnigt det är att många fortfarande tänker så; att männen inte kan styra sina lustar och måste få utlopp för dem närhelst de gör sig påminda. Men jag är inte helt övertygat om att det var så författaren tänkt sig det!?

Det här är verkligen en fullspäckad roman som många kan tänkas finna lite överdriven och chockerande. Men trots en del små saker som gjorde mig fundersam så älskade jag den. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här boken var en upplevelse. Med sin mörka humor, mystik och den ovanliga blandningen av myter och folksagor, historia och familjesaga gjorde den till oerhört intressant läsning. Den är sagolik med tydliga hjältar, skurkar och prinsesslika tjejer. Passion, kärlek, hat, krig, fanatism och vänskap.

Och i slutändan tycker jag att just denna överdrift gör den så oerhört bra och definitivt tankeväckande och minnesvärd. Läs den!

 

 

Annonser

Roland buti: Torkans år

2F1782EE-D9B6-4DDB-80E4-F9BF900AF362

Bokens titel: Torkans år
Författare: Roland Buti
Originalets titel: Le milieu de l’horizon
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag & år: Sekwa förlag 2018
Antal sidor: 207
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.89
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Trettonårige Gus Shutter bor med sin familj strax utanför en liten by i den franskspråkiga delen av Schweiz. Året är 1976 och det har inte regnat på hela sommaren. Både djur, natur och människor lider av hettan. Fadern har nyligen investerat en förmögenhet på en ny ladugård och 10 000 kycklingar och gör sitt yttersta för att försöka rädda det som kan räddas. Samtidigt flyttar en vän till mamman in i deras hur. Det exotiska och backar Cécile förändrar allting. Hittills har Gus haft en lugn och trygg, och framförallt oföränderlig tillvaro, men barndomen verkar vara över och allt känns annorlunda. När det efterlängtade regnet kommer är det redan för sent.

Recension

Tack till Sekwa för recensionsex.

Underbar tragikomisk berättelse om en uppväxt i en härligt rörig familj som består av den hittills stillsamma mamman, den beslutsamme fadern, den excentriska farfadern Anni, gårdens hjälpreda Rudy som har downs syndrom och den nyinflyttade Cécile. Och så huvudkaraktären Gus såklart. Gus är tretton år och genom hans ögon vi får uppleva det hela. Och till slut även de alla underbara djuren som har lika färggranna personligheter som resten av familjen. Hästen Bagatelle, brevduvan som jag tror aldrig fick ett namn och de små anekdoterna, som jag fullständigt älskade, om familjens hund Shérif.

Språket är lättläst men inte enkelt på något sätt. Med få ord är beskrivningarna ändå väldigt exakta och men får en underbart detaljerad bild av både miljön, karaktärerna och djuren.

Torkans år gick rakt in i hjärtat på mig. Jag tyckte väldigt mycket om den. Redan från början hade den en stämning av lugn med med en underbar komik. Helt fantastik från början till slutet.

M.R. Carey: Pojken på bron

E2290DFF-9D6C-423E-A992-538F0A7BA061.jpeg

Bokens titel: Pojken på bron
Författare: M.R. Carey
Originalets titel: The boy on the bridge
Översättare: Johanna Svartström
Förlag & år: Ordfront 2017
Antal sidor: 392
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.02
Boktipset förväntat betyg: 4.5
Betyg: 5

Handling

Det har gått tio år sedan det ofattbara hände och världen drabbades av en smitta som spred sig som en löpeld. Det som finns kvar där ute är de hungriga. I ett sista försök att hitta ett botemedel skickas en grupp forskare ut för att samla prover. Med sig har de ett team av militärer och en ung och intelligent autistisk pojke. De färdas i en specialtillverkad militärvagn som innehåller allt de behöver under resan, inklusive ett laboratorium. En dag stöter de på något de inte sett tidigare, en grupp barn som inte verkar vara varken hungriga eller mänskliga. Kan de vara vägen till ett botemedel?

Recension

Tack till Ordfront för recensionsex.

Jag har alltid varit lite fascinerad av alla slags överlevnadsstrategier och är kanske just därför så intresserad av just zombier och böcker om världens undergång. Och just dit i den kategorin passar den här boken. Jag älskade Flickan med gåvorna och tyckte att den här var ännu bättre. Otroligt spännande.

Vi får följa med en grupp som åker ut och ska rekognosera och samla prover. I gruppen ingår en autistisk pojke och en kvinnlig forskare som har ett nära förhållande till varandra och är i centrum av den här berättelsen.

Jag tyckte man kom karaktärerna lite närmare i den här boken och därför fick man en mera personlig syn på händelsernas utveckling. Det var spännande att få reda på lite mera om vad som lett upp till det som hände i Flickan med gåvorna. Spänningen finns med igenom hela boken och man får veta allt i samma takt som karaktärerna som vet lika lite som läsaren om vad som egentligen har hänt världen och hur det ser ut där ute.

Precis som den fristående prequeln till Flickan med gåvorna är Pojken på bron en otroligt spännande, välskriven och fantasifull roman. Jag hoppas (och tror) att det kommer en tredje del på den här serien.

 

Eowyn Ivey: Mot den glittrande snön vid världens ände

1C2277A6-EBC5-4903-A21E-7FB437B71708.jpeg

Bokens titel: Mot den glittrande snön vid världens ände
Författare: Eowyn Ivey
Originalets titel: To the bright edge of the world
Översättare: Johanna Svartström
Förlag & år: Bazar förlag 2017
Antal sidor: 446
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.16
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Året är 1885 då översten Allen Forrester leder en liten grupp män uppför den vilda Wolverinefloden. Deras uppgift är att kartlägga dess vidsträckta Och hittills okända Alaskamiljö. Hans nyblivna fru blir tvungen att stanna hemma, gravid med deras första barn. Gruppen träffar en mängd intressanta människor på sin färd, en hel del indianer med otrolig kännedom om naturen omkring sig. Men även om deras sinnevärld som skiljer sig från allt det som översten trott sig veta vara sanning.

Recension

Tack till Bazar förlag för recensionsex.

Mot den glittrande snön vid världens ände är en äventyrsroman som skriven i dagboksform av både överste Allen Forrester och hans fru Sophie, men samtidigt som ett slags kärleksbrev till varandra.

Man får genom boken uppleva ett stort äventyr och se helt nya områden där ingen tidigare (förutom de infödda) satt sin fot. Skrönor blandas med fakta och imitten av boken kommer även inslag av lite härlig mystik in.

Samtidigt är det en insikt om hur det var att vara en äventyrslysten kvinna på den tiden. En för tiden relativt självständig kvinna som blir tvungen att mot sin egen vilja stanna hemma då hon hellre skulle vara med ute i vildmarken och fotografera fåglar och natur. Det är även just de här naturskildringarna i boken som är så fint beskrivna att det väcker lusten hos en själv att resa till de här vidsträckta och vilda landskapen.

Det här är en bok som verkligen växer allteftersom man läser den och då man når slutet så inser man hur man fått uppleva något stort. Annorlunda och fint. Jag tyckte väldigt mycket om den och rekommenderar den varmt.

 

 

Kjell Westö: Den svavelgula himlen

IMG_4562.JPG

Bokens titel: Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 475
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Reine Brynolfson
GoodReads medelbetyg: 3.92
Boktipset förväntat betyg: 4.2
Betyg: 5

Handling

Den svavelgula himlen är skriven från en Helsingforspojkes synvinkel. Han växer upp under 60-talet och berättelsen tar sig ända in i vår nutid. Han blir fascinerad av de självsäkra barnen i en överklassfamilj och kommer både sonen Alex och dottern Stella nära. Deras liv skildras enligt hur han kommer ihåg det.

Recension

Jag har läst de flesta av Kjell Westös tidigare böcker och jag gillar verkligen stämningen i dem. Om det beror på att jag också är finlandssvensk och på så sätt liksom är på samma våglängd eller på något annat vet jag inte. Men vi kommer överens, Kjell och jag 😉 Speciellt Drakarna över Helsingfors påverkade mig starkt. Men även Där vi en gång gått.

Sen är det ju extra skojigt då man känner igen ställen författaren skriver om i sina böcker. Och ytterligare då man har liknande barndomsminnen som karaktären i boken. Ibland har jag i ljudboken lite svårt att förstå namn och andra finska ord då uppläsare uttalar dem fel, men det är väl anpassat för er Sverige-svenska läsare. Ord såsom spåran, Klasu, jallu och Elanto blir liksom bara lite konstiga för dem som är finlandssvenska eller finskspråkiga. Men annars tycker jag uppläsaren Reine Brynolfsson gör ett bra jobb.

Jag själv är ju lite yngre än Kjell Westö, men jag känner ändå igen skillnaden mellan medelklass och överklass familjerna såsom han beskriver dem i boken. Att barn från de så kallade fina familjerna leker med barn från mindre ekonomiskt framgångsrika familjer. Det spelade aldrig egentligen någon roll och man märkte klasskillnaden först då man kom upp i tonåren och nöjen började vara mera kostsamma. Vissa kunde till exempel åka iväg på skidresor med kort varsel då andra fick nöja sig med mindre kostsamma nöjen. Det är tydliggjort här i berättelsen, då det är tydligt att det inte spelar någon roll då man bara dejtar någon, men i slutändan då det blir tal om äktenskap kanske ändå gör det.

Det här är en fin barndomsskildring om en pojkes uppväxt och ett helt liv i Helsingfors. Man kan verkligen känna nostalgin i den varmt ihågkomna berättelsen. Berättelsen känns äkta, som om den inte är påhittad. För det är den väl!? Mysigt skriven med ett budskap om att även minnen är personliga, saker är inte alltid som vi tror. Minnet går inte alltid att lita på och vi kan dessutom ha upplevt saker olika redan från början.

Den svavelgula himlen är om starka familjeband, hemligheter och tragedier, kärlek och förakt i en salig blandning. Men helt utan att bli smaklös i sin dramatik. Den gjorde mig oerhört glad helt enkelt och jag vill läsa en till sådan bok nu genast. Varmt rekommenderad alltså! ⭐️💕

Roberto Saviano: Blodsleken

IMG_4465

Bokens titel: Blodsleken
Författare: Roberto Saviano
Originalets titel: La paranza dei bambini
Översättare: Ida Andersen
Förlag & år: Brombergs förlag 2017
Antal sidor: 368
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.75
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Nicolas är ledaren i det så kallade trålargänget (Paranza) som består av ett gäng tonårspojkar. De kör runt i Neapel med sina skotrar och vapen och skapar rädsla. Vilket är precis det de vill. De vill göra sig ett namn, få status, de vill bli fruktade och de vill bli rika. De är ute på jakt efter uppdrag och söker sig till det olagliga. De är i en ålder då de tror sig vara odödliga.

Recension

Tack till Brombergs förlag för recensionsex.

Del 1 i en planerad trilogi om Camorrans barn.

Det är beklämmande och sorgligt att dessa killar, som fortfarande är barn leker någon slags lek med så allvarliga följder. De har sina kriminella idoler och spelar ut scener ur filmer som de förväxlar med verkligheten, samtidigt som allt som spelar någon roll för dem är pengarna. De vill bli rika och få makt. De vill vara fruktade.
Roberto Saviano har skickligt fångat den där tonårskänslan då allt är på blodigaste allvar. Och sorgligt nog är det verkligen allvar i de här pojkarnas liv.

Blodsleken är en tidvis obehaglig, vidrig och chockerande roman som är otroligt välskriven och spännande. Jag sträckläste hela boken och kunde inte lägga den ifrån mig. Jag älskade verkligen den. Det var som en yngre, manlig version av Elena Ferrantes romanserie (vilken jag också älskade) och jag väntar med iver att få läsa fortsättningen.

 

Johanna Holmström: Själarnas Ö

IMG_4383

Bokens titel: Själarnas Ö
Författare: Johanna Holmström
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 336
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: –
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

IMG_20170929_185628_275.jpg

Handling

År 1891 dränker Kristina sina två sovande barn. Hon är trött, så oerhört trött och vill hem och sova. Hennes straff blir att tillbringa resten av sitt liv på ett mentalsjukhus på Själö ute i den finska skärgården. Fyrtio år senare kommer även Elli dit. Hon hade av galen kärlek blivit indragen i en vansinnesjakt med sin käresta Morris. Sjuksystern Sigrid blir en länk mellan de två tiderna och de två kvinnorna.

Recension

Det är alltid lite extra skojigt att läsa böcker av finlandssvenska författare då vi finlandssvenskar inte är så jätte många. Vi ska hålla ihop. Men jag är ändå inte extra snäll då jag recenserar, inga extra poäng för det alltså utan recensionen görs helt på samma villkor 😉

Men visst är det kul då det finns kännetecken från Finland, saker man känner igen från sitt hemland. Som till exempel den påtagliga melankolin, en tungsinthet som oftast övervinns med sisun. Men också den traditionella potatislådan och kålrotslådan till julskinkan. Och också något mindre trevligt och det är det på fel grunder bottnade hatet mellan finnar och finlandssvenskar.

Igår träffade jag dessutom Johanna på bokmässan och lyssnade då hon diskuterade sin bok tillsammans med Claes Andersson och Janina Orlov vid den finska arenan. Som så ofta så gav den diskussionen väldigt mycket och fördjupade min bild av en bok som jag redan gillade starkt.

Genast från början tyckte jag att Själarnas ö tog tag i en och man satt fast tills man läst ut hela boken. Jag tyckte den var både intressant, spännande, oerhört sorglig och den gestaltar livet i ett fattigt Finland på ett trovärdigt sätt. Det är en roman, och är alltså påhittad, men den har även en bakomliggande researcharbete och grundar sig på verkliga patientjournaler.

Jag tycker Johanna Holmström har lyckats fånga känslan i att vara kvinna på den tiden. I alla fall hur jag fantiserar att det kunnat kännas. Utan makt eller överhuvudtaget något att säga till om, var det bara att foga sig i andras och då oftast männens vilja.

Hon skildrar verkligen kvinnans lott på ett trovärdigt sätt. Jag gillar även språket hon använder, boken är så vackert skriven.

Själarnas ö är en otroligt stark och gripande roman om kvinnors hårda liv då deras sätt att reagera på vedermödor förklarades med att de var galna hysterikor, när de egentligen ofta bara protesterade mot sin obefintliga självständighet.

 

Betty Smith: Det växte ett träd i Brooklyn Del 2

IMG_4293.JPG

Bokens titel: Det växte ett träd i Brooklyn, del 2
Författare: Betty Smith
Originalets titel: A tree grows in Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson
Förlag & år: Bookmark förlag 2017
Antal sidor: 350
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: bok
GoodReads medelbetyg: 4.24
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 5

Handling

Det här är den andra och avslutande delen i bokserien om Francie som växer upp i Brooklyn. Nu är hon tretton år gammal och hennes pappa dör samma år. Mamma Katie är gravid med ett nytt syskon och både Francie och brodern börjar bli vuxna och får börja arbeta för att hjälpa familjen överleva. Men Francie fortsätter drömma om skolan och studier, hon vill bli författare då hon blir stor, och kör sig även hur smärtsam kärleken kan vara.

Recension

Tack till Bookmark förlag för recensionsexet.

Jag hade väldigt stora förväntningar på den här boken, då jag verkligen älskade del 1. Och den levde mer än väl upp till dessa förväntningar. Den är minst lika bra som del 1, om inte snäppet bättre till och med. Precis som i del 1 är karaktärerna och omgivningarna otroligt fint skrivna. Man är där, man känner nästan dofterna och oväsendet.

Francie har fortfarande lika många tankar som då hon var liten, även om de är lite djupare nu än innan. Och trots att hon nu är tonåring så är vuxenvärlden fortfarande stundtals ganska förvirrande och ibland svår att förstå.

Ett stort ämne som förekommer i boken är både oplanerad graviditet och ofrivillig barnlöshet. Lika viktiga ämnen då som nu, även om lösningarna på problemen skiljer sig lite. Det blir inget huvudtema i boken, men är del av de olika karaktärernas öde.

Betty Smith skriver med en brutal rakhet som skär rakt in i hjärtat då man läser beskrivningarna om den hårda vardag Francie och hennes familj får leva i Brooklyn. Det här är en realistisk skildring om kärlek, sorg och om livets orättvisor utan att försköna livets hårdare sidor. En riktigt bra bok som definitivt är värd att läsas!

Elena Ferrante: Det förlorade barnet

IMG_4251

Bokens titel: Det förlorade barnet
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia della bambina perduta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 480
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.39
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

I den här fjärde och avslutande boken, som innehåller både medelåldern och åldrandet i Elenas och Lilas liv, Flyttar Elena tillbaka till Neapel med sin älskare Nino. Hon tvekar till en början att ta upp kontakten med Lila igen, men de träffas till slut och blir tidvis igen viktiga i varandras liv. De stöder varandra med barnuppfostran och med att få vardagen att gå ihop. De känns mera jämbördiga än någonsin tills en dramatisk händelse kullkastar deras tillvaro och allt ändras igen.

Recension

Tack till Norstedts för recensionsexet.

Politik blandas med vågorna av oro i samhällsklimatet och med karaktärernas privata funderingar och vardagsliv. Hela den här Neapelkvartetten är en oerhört välskriven bok som helt enkelt berättar om ett helt liv, eller flera liv egentligen. Man känner verkligen att man är mitt i deras liv och får följa allt skvaller och all dramatik som sker i kvarteret. Dessutom lär man allteftersom känna karaktärerna så väl att man nästan vet hur de kommer att reagera på olika händelser.

Jag tycker Elena Ferrante fångar de svåra svängningarna i ett förhållande mellan två väninnor på ett otroligt skickligt sätt. Balansen mellan svartsjuka och vänskap. Hur vänskapen förändras beroende på ålder och livssituation. Men också hur förväntningar och ärlighet påverkar vänskapen.
Det har spekulerats en hel del över vem Elena Ferrante är och jag har egentligen ingen åsikt om detta, för mig spelar det ingen roll vem författaren är, jag njöt av att läsa böckerna och det räcker för mig. Men jag måste ändå säga att jag skulle vara förvånad om det var en man som skrivit dessa, i så fall är hans en väldigt känslig man med en hel del insikt i hur kvinnor tänker och hur vänskapen mellan två kvinnor ofta är en skör balansakt.

Jag tyckte bok 1 var den sämsta, om man nu ens vill använda ett så negativt ord då jag ju ändå tyckte om den, och sedan blev böckerna bättre allteftersom. De blev bättre än bra, de blev superbra. Och även om jag kanske inte fått fullt blossande ferrantefeber så kommer jag att sakna vissa karaktärer och visst känns det lite tomt då man läst slut sista sidan.

Vad jag gillade starkt med hela den här serien är att den känns så verklighetstrogen. Det känns verkligen som om man får ta del av skvaller och riktiga liv och känslor. Alla delar är imponerande välskrivna och de får en att önska att man själv skulle kunna skriva något så komplicerat men ändå så lättföljt, alltså att det aldrig blev besvärligt att hänga med i berättelsen eller tanketråden.

Jag rekommenderar alla böckerna i kvartetten starkt. Jag tror inte att de fungerar speciellt bra att läsa enskilt då de helt klart är fortsättning på den tidigare boken i serien och man behöver all bakgrundsinformation för att hänga med i berättelsen. Som jag nämnde innan så blir de ju även därför bättre allteftersom. Läs dem! Men läs dem i rätt ordningsföljd.

Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

IMG_4056

Bokens titel: Den som stannar, den som går (Bok 3)
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia di chi fugge e di chi resta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2016
Antal sidor: 425
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.29
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

Elenas författarliv fortsätter och på ett framträdande träffar hon Nino Sarratore igen efter en lång paus. Lila lever efter sitt misslyckade äktenskap nu tillsammans med Enzo med sin son Gennaro i en förstad till Neapel. Hon och Enzo läser på kvällstid en datorkurs på distans och senare får båda nya jobb och en bättre tillvaro på grund av detta.

Lila och Elena lever sina liv på håll från varandra och har sporadisk kontakt med varandra. De gör sitt bästa i ett oroligt 70-tals Italien med dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Samtidigt som båda känner sig smått borttappade i de här nya moderniteter a och letar sig tillbaka till den trygga vänskapen de har haft med varandra. Men det känns inte helt som innan.

Recension

De här böckerna blir bara bättre allteftersom och jag vet inte om det beror på att man hela tiden lär känna karaktärerna bättre och är införstådd i de bakomliggande orsakerna till olika saker. Eller om texten verkligen blir bättre!?

I den här boken är Lenu ännu lite äldre. Hon börjar fundera mera kring vad hon själv tycker är ok när det kommer till sexualitet, män och hennes kropp. Hon känner sig mer självständig än innan och försöker bryta sig loss både från Lina och andra som hon tycker att styr hennes liv.

Jag forsätter direkt med del 4: Det förlorade barnet.