Betty Smith: Det växte ett träd i Brooklyn Del 2

IMG_4293.JPG

Bokens titel: Det växte ett träd i Brooklyn, del 2
Författare: Betty Smith
Originalets titel: A tree grows in Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson
Förlag & år: Bookmark förlag 2017
Antal sidor: 350
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: bok
GoodReads medelbetyg: 4.24
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 5

Handling

Det här är den andra och avslutande delen i bokserien om Francie som växer upp i Brooklyn. Nu är hon tretton år gammal och hennes pappa dör samma år. Mamma Katie är gravid med ett nytt syskon och både Francie och brodern börjar bli vuxna och får börja arbeta för att hjälpa familjen överleva. Men Francie fortsätter drömma om skolan och studier, hon vill bli författare då hon blir stor, och kör sig även hur smärtsam kärleken kan vara.

Recension

Tack till Bookmark förlag för recensionsexet.

Jag hade väldigt stora förväntningar på den här boken, då jag verkligen älskade del 1. Och den levde mer än väl upp till dessa förväntningar. Den är minst lika bra som del 1, om inte snäppet bättre till och med. Precis som i del 1 är karaktärerna och omgivningarna otroligt fint skrivna. Man är där, man känner nästan dofterna och oväsendet.

Francie har fortfarande lika många tankar som då hon var liten, även om de är lite djupare nu än innan. Och trots att hon nu är tonåring så är vuxenvärlden fortfarande stundtals ganska förvirrande och ibland svår att förstå.

Ett stort ämne som förekommer i boken är både oplanerad graviditet och ofrivillig barnlöshet. Lika viktiga ämnen då som nu, även om lösningarna på problemen skiljer sig lite. Det blir inget huvudtema i boken, men är del av de olika karaktärernas öde.

Betty Smith skriver med en brutal rakhet som skär rakt in i hjärtat då man läser beskrivningarna om den hårda vardag Francie och hennes familj får leva i Brooklyn. Det här är en realistisk skildring om kärlek, sorg och om livets orättvisor utan att försköna livets hårdare sidor. En riktigt bra bok som definitivt är värd att läsas!

Annonser

Elena Ferrante: Det förlorade barnet

IMG_4251

Bokens titel: Det förlorade barnet
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia della bambina perduta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 480
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.39
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

I den här fjärde och avslutande boken, som innehåller både medelåldern och åldrandet i Elenas och Lilas liv, Flyttar Elena tillbaka till Neapel med sin älskare Nino. Hon tvekar till en början att ta upp kontakten med Lila igen, men de träffas till slut och blir tidvis igen viktiga i varandras liv. De stöder varandra med barnuppfostran och med att få vardagen att gå ihop. De känns mera jämbördiga än någonsin tills en dramatisk händelse kullkastar deras tillvaro och allt ändras igen.

Recension

Tack till Norstedts för recensionsexet.

Politik blandas med vågorna av oro i samhällsklimatet och med karaktärernas privata funderingar och vardagsliv. Hela den här Neapelkvartetten är en oerhört välskriven bok som helt enkelt berättar om ett helt liv, eller flera liv egentligen. Man känner verkligen att man är mitt i deras liv och får följa allt skvaller och all dramatik som sker i kvarteret. Dessutom lär man allteftersom känna karaktärerna så väl att man nästan vet hur de kommer att reagera på olika händelser.

Jag tycker Elena Ferrante fångar de svåra svängningarna i ett förhållande mellan två väninnor på ett otroligt skickligt sätt. Balansen mellan svartsjuka och vänskap. Hur vänskapen förändras beroende på ålder och livssituation. Men också hur förväntningar och ärlighet påverkar vänskapen.
Det har spekulerats en hel del över vem Elena Ferrante är och jag har egentligen ingen åsikt om detta, för mig spelar det ingen roll vem författaren är, jag njöt av att läsa böckerna och det räcker för mig. Men jag måste ändå säga att jag skulle vara förvånad om det var en man som skrivit dessa, i så fall är hans en väldigt känslig man med en hel del insikt i hur kvinnor tänker och hur vänskapen mellan två kvinnor ofta är en skör balansakt.

Jag tyckte bok 1 var den sämsta, om man nu ens vill använda ett så negativt ord då jag ju ändå tyckte om den, och sedan blev böckerna bättre allteftersom. De blev bättre än bra, de blev superbra. Och även om jag kanske inte fått fullt blossande ferrantefeber så kommer jag att sakna vissa karaktärer och visst känns det lite tomt då man läst slut sista sidan.

Vad jag gillade starkt med hela den här serien är att den känns så verklighetstrogen. Det känns verkligen som om man får ta del av skvaller och riktiga liv och känslor. Alla delar är imponerande välskrivna och de får en att önska att man själv skulle kunna skriva något så komplicerat men ändå så lättföljt, alltså att det aldrig blev besvärligt att hänga med i berättelsen eller tanketråden.

Jag rekommenderar alla böckerna i kvartetten starkt. Jag tror inte att de fungerar speciellt bra att läsa enskilt då de helt klart är fortsättning på den tidigare boken i serien och man behöver all bakgrundsinformation för att hänga med i berättelsen. Som jag nämnde innan så blir de ju även därför bättre allteftersom. Läs dem! Men läs dem i rätt ordningsföljd.

Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

IMG_4056

Bokens titel: Den som stannar, den som går (Bok 3)
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia di chi fugge e di chi resta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2016
Antal sidor: 425
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.29
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

Elenas författarliv fortsätter och på ett framträdande träffar hon Nino Sarratore igen efter en lång paus. Lila lever efter sitt misslyckade äktenskap nu tillsammans med Enzo med sin son Gennaro i en förstad till Neapel. Hon och Enzo läser på kvällstid en datorkurs på distans och senare får båda nya jobb och en bättre tillvaro på grund av detta.

Lila och Elena lever sina liv på håll från varandra och har sporadisk kontakt med varandra. De gör sitt bästa i ett oroligt 70-tals Italien med dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Samtidigt som båda känner sig smått borttappade i de här nya moderniteter a och letar sig tillbaka till den trygga vänskapen de har haft med varandra. Men det känns inte helt som innan.

Recension

De här böckerna blir bara bättre allteftersom och jag vet inte om det beror på att man hela tiden lär känna karaktärerna bättre och är införstådd i de bakomliggande orsakerna till olika saker. Eller om texten verkligen blir bättre!?

I den här boken är Lenu ännu lite äldre. Hon börjar fundera mera kring vad hon själv tycker är ok när det kommer till sexualitet, män och hennes kropp. Hon känner sig mer självständig än innan och försöker bryta sig loss både från Lina och andra som hon tycker att styr hennes liv.

Jag forsätter direkt med del 4: Det förlorade barnet.

Helena Thorfinn: Den som går på tigerstigar

IMG_3880

Bokens titel: Den som går på tigerstigar
Författare: Helena Thorfinn
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Norstedts förlag 2017
Antal sidor: 439
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: –
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

I Innan floden tar oss lärde vi känna Sofia och Janne och deras två barn då de flyttade till Bangladesh för Sofias arbete med mänskliga rättigheter. Nu återvänder de efter en semester i Sverige. Men allt är sig inte likt, under tiden de var i Sverige utfördes ett terrorattentat på en av restaurangerna de brukade besöka, och de återvänder till en shockad och förändrad stad.
Sofia jobbar allt hårdare och hoppas kunna göra en skillnad i de mänskliga rättigheterna och jämställdheten i landet. Då hon fastnar i ett tigertätt träskområde tillsammans med den amerikanske kollegan Collin börjar hon inse att allt inte är som det ska, varken privat eller arbetsmässigt.
Janne börjar bli alltmer uttråkad och hittar ett vikariat på en skola, men hittar samtidigt en ny vän i shanil och ett nytt hobbyprojekt med dansflickorna Dipita och Pinky, som bor i ett rum uppe på deras garagetak.
Då en container med tortyrutrustning dyker upp oväntat och på fel plats på den nordiska klubben , lär sig Sofia en hel del om sina nya bekantskaper.

Recension

Den som går på tigerstigar innehåller så otroligt mycket olika tankeväckande, och ibland upprörande, händelser och fenomen.
Till exempel svårigheten att jobba med människorättsfrågor bland så mycket ondska och girighet, hur situationer lätt uppkommer där det är svårt att undvika någon slags dubbelmoral trots att tanken är god från början.
Om hur de så kallade hijras anses vara ett tredje kön och hur de har funnits i den Bangladeshiska (och indiska) kulturen i flera hundra år. Men fortfarande anses vara mindre värda.
Jag tyckte det även var väldigt spännande att läsa om den bengaliska Tigern och sundarban området och hur människor kan bo och leva där. Hur tron på skrock och talismaner hjälper dem att våga fortsätta med sin vardag trots sin rädsla och risken för att bli tigerns nästa offer är överhängande.
Eller hur inhumana förhörsmetoder och tortyr fortfarande förekommer i olika länder trots att det har visats vara ineffektiva, då tortyr ofta leder till falska erkännanden och fel slags information. Är allt tillåtet i kriget mot terrorism? Har inte en terrorist eller jihadist samma mänskliga rättigheter som alla andra?

Bland dessa viktiga, djupa och upprörande frågor om fattigdom och misär som är så oerhört tärande, beskriver Helena Thorfinn på ett skickligt och komiskt sätt hur föräldrarna på den internationella skolan strider. Svenskarna vill ha hälsosam mat och fritid, amerikanarna vill ha läskautomater och socker så att barnen ska orka plugga och asiaterna vill ha extra matematikundervisning på helgerna och ingen fritid för barnen.

Jag älskar sådana här böcker som är så välbearbetade och har ett ordentligt researcharbete i bakgrunden. Jag får känslan av att lära mig något nytt och jag läser med plattan nära till hands så att jag kan googla om sådant jag inte hört om innan och lära mig något nytt. Den här gången googlade jag både hijra, sundarban, bengaliska tigern och mänskliga rättigheter.

Den imponerade på mig på så många olika plan. Den är vansinnigt välskriven, med omgivningar som man verkligen känner. Den hade en handling som var både spännande och intressant. Och karaktärer som man kände att var verkliga och lätt att få en ordentlig uppfattning om. Innehållet kändes välgenomtänkt och handlingen flyter på och det är lätt att följa händelserna.

Gillade man Innan floden tar oss så kommer man definitivt att älska den här. Den är ännu bättre, på alla sätt. Jag rekommenderar den varmt!

Betty Smith: Det växte ett träd i Brooklyn, del 1

IMG_3776

Bokens titel: Det växte ett träd i Brooklyn
Författare: Betty Smith
Originalets titel: A tree grows in Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson
Förlag & år: Bookmark förlag 2017
Antal sidor: 295
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.25
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 5

Handling

Det växte ett träd i Brooklyn utgavs första gången år 1943 och blev genast en bästsäljare som översattes till flera olika språk. Det är den första delen i en serie och den är lika aktuell idag som när den kom ut.

Det växte ett träd i Brooklyn är en vacker skildring om en uppväxt i Brooklyn innan första världskriget. Den unga Francie är en fin blandning av hennes föräldrar: mamma Katie som har en Österikisk bakgrund och Irländska pappa Johnny Nolan. Hon är en bokälskande lugn och bestämd liten tjej som ser på sin omgivning med förundran. Hon och hennes bror har en kärleksfull, men fattig och ibland lite tuff uppväxt i en stökiga stadsdelen i Brooklyn.

Recension

Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret.

Det växte ett träd i Brooklyn är ju publicerad första gången år 1943, så jag tycker den får stryka nummer 14. En bok publicerad innan 2000 i Kaosutmaningen 2017, trots att just den här svenska nyöversättningen är nyutkommen.

Francis är en blyg liten tjej som lever i en verklighet där livet är hårt och inte alltid rättvist. Hon gillar böcker, något som alla vi bokälskare antagligen har ganska lätt att relatera till. Och hennes sätt att kategoriskt läsa bibliotekets böcker i alfabetisk ordning tyder kanske på något slags kontrollbehov, det kanske ingav henne en trygghet som hon saknade i det fattiga liv hon levde och en möjlighet att fly in i en alternativ vardag, en fantasivärld?

Jag tycker det är oerhört sorgligt med den uttråkade och ointresserade bibliotekarie då de ju har makten att, bara med en liten ansträngning, göra en sådan skillnad för nya unga läsande bibliotekskunder. Men Francine låter sig inte påverkas negativt utan låter sin egen fantasi flöda och drömmer om att en dag får bli författare.

Familjen lever ett fattigt liv i Brooklyn där hennes mamma får göra mirakel för att få maten att räcka. Barnen verkar ändå inte nämnvärt lida av just detta utan nöjer sig med småpennyn de får ihop med sitt skrotsamlande, småslantar de sedan kan köpa godis för. De har alla en stolthet som hindrar dem att ta emot allmosor, men ibland är lockelserna ändå för stora för att motstå.

Karaktärerna i boken är färggranna och välskrivna. Speciellt road är jag av de karismatiska varuhandlarna som muttrar surt över varje önskan kunderna har. Man måste kunna knepen och tricken för att få som man vill och inte bli lurad på köpet. Men trots sin barskhet är många av dem innerst inne vänligt sinnade och kan ibland tänkas ge en liten smakbit på köpet, så det gäller att bete sig. De smått romantiska beskrivningarna får mig nästan att önska att det var så ännu idag, även om jag inser att dagens mataffär är mycket mera effektiv.

Betty Smith beskriver omgivningen på ett förundransvärt sätt som får fart på fantasin och man känner nästan av dofterna och hör ljuden i den levande staden. Brooklyn är en blandning av etniciteter som alla, trots att de för det mesta håller sig för sig själva, lever i en lugn symbios med varandra.

Francine verkar ha en uppväxt bland starka kvinnor såsom hennes mamma Katie som jobbar hårt som portvakt för att försörja barnen. Hon har en stark önskan att barnen ska få ett bättre liv. Moster Sissy som varit gift flera gånger, men ändå är oberoende och självständig. Även moster Evy och och Francies obildade mormor Mary visar bevis på en inre styrka.
Pappan däremot är känd för att vara trevlig och charmig, men det hjälper föga då han är en fyllbult som inte tar något ansvar för familjen. Trots det är han Francies favoritförälder och hon älskar honom högt.

Jag älskade den här boken från första sidan och lade den ifrån mig ytterst motvilligt då det krävdes på grund verkligheten som tydligen fortsatte som vanligt runtom mig. Det växte ett träd i Brooklyn är en härlig och engagerande roman att sträckläsa och njuta av. Den lämnade efter sig en varm mysig känsla och jag väntar med iver att del två med fortsättningen om Francines liv ska komma ut.

Den här boken rekommenderar jag hjärtligt!

Maria Hamberg: Till min allra bästa vän

Hamberg omslag original-ny.indd

Bokens titel: Till min allra bästa vän
Författare: Maria Hamberg
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Ordfront förlag 2017
Antal sidor: 298
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: bok
GoodReads medelbetyg: –
Boktipset förväntat betyg: 4.5
Betyg: 5

Handling

På 70-talet få Kristina är ung flyttar hon från Ångermanland till London där hon ska jobba som au pair hos en välställd familj. Där träffar hon Anabell och genom gemensamma erfarenheter då de stöttar varandra blir de vänner för livet. Vi får följa Kristina i de svåra första stunderna i London, då skillnaderna till hennes hemby är enorma, och genom livet då hon träffat sin man Bengt och de får sin dotter Elsa.

Recension

Ett stort tack till Ordfront Förlag för recensionsexemplaret.

Redan på de första sidorna är jag lyckligt häpen över de fina beskrivningarna av kände karaktärer och omgivning och det vackra språket. Ett språk som verkligen får dig att känna att du är där på plats i köket med den sexåriga Kristina och hennes mamma då de bakar en kaka.

Jag har själv känt det där pirret, den djupa önskan att kunna prova sina egna vingar och resa utomlands. Jag har dock aldrig jobbat som au-pair, men jag har bott i England i nästan 4 år. Det är ett tag sedan, men inte så långt bak i tiden som 70-talet såsom i den här romanen. Jag minns glädjen jag kände när det visade sig att det blev möjligt med en resa och Kristinas glädje i boken är välformulerad så att man verkligen känner av den. Men jag hade en betydligt mycket enklare start i London än vad stackars Kristina har.

Igenkänningsfaktorn är hög, men inte alltid i samma karaktär. För min del växlar det mellan Kristina och Annabell. Kristina då hon tar sig utomlands på egen hand och Annabell då hon jobbar på sin karriär och doktornsavhandling. Men jag tror att många känner igen sig i någon av de många olika livssammanhangen.

Berättelsen växlar mellan nutid när Kristina är äldre, ligger i sjuksäng och minns dåtiden när hon bodde i England och en tid däremellan då Kristina och vännen Anabell fortsätter hålla kontakten trots att det blir mer och mer besvärligt på grund av omständigheterna. Ett helt liv, eller flera egentligen, ryms i den här oändligt fina boken. Både sorg, glädje, osäkerhet, kärlek, olycka och smärta. Precis som ett liv i verkligheten. Och man får som läsare fundera på viktiga frågor såsom modet att inte alltid välja den lätta vägen, att medge då allt inte blir som man tänkt sig och kanske även att lägga sig i de näras och käras liv då det verkligen behövs.

Det här är ingen solig eller genomlycklig berättelse, tvärtom är den känslomässigt ganska tung men däremot inte alls tungläst. Till min allra bästa vän är en ofattbart vackert skriven roman om svåra livssituationer och man känner verkligen av den förkrossande sorgen i de förekommande förödande livshändelserna. Karaktärerna Kristina och Anabell uppvisar en oerhörd styrka att klara av det livet slänger i deras väg. Men också vikten av nära förhållanden och goda vänner att dela smärtan med är uppenbar.

Jag gillade den verkligen, rekommenderar den varmt och ska själv definitivt kolla upp Maria Hambergs tidigare böcker.

 

 

Ken Follett: Giganternas Fall

9789100126056_200x_giganternas-fall_storpocket

Bokens titel: Giganternas fall
Författare: Ken Follett
Originalets titel: Fall of giants
Översättare: Peter Samuelsson, Lennart Olofsson, Leo Andersson
Förlag & år: Albert Bonniers Förlag 2011
Antal sidor: 887
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: e-bok
GoodReads medelbetyg: 4.25
Boktipset förväntat betyg: 4.7
Betyg: 4.5

Handling

Boken som utspelar sig under tidigt 1900-tal är uppdelad i flera karaktärer och familjer i USA, Tyskland, Ryssland, England och Wales. Vi får följa Billy som jobbar i en kolgruva och hans syster som jobbar för eliten. Den nytänkande tyska militärattachén Walter von Ulrich. De ryska bröderna Gregorij och Lev Pesjkov som drömmer om amerika. Den frisinnade Lady Maud Fitzherbert och hennes bror earlen. Gus Dewar i USA. Och många fler.

Genom första världskriget, ryska revolutionen och kampen för kvinnlig rösträtt beskriver handlingen på ett personligt sätt de dramatiska händelserna under början av seklet. Det är en omfattande och spännande historisk roman.

Giganternas fall är del 1 i en trilogi om samma familjers öden under 1900-talets händelser.

Recension

Jag har länge velat läsa den här boken, men det har inte blivit av. Nu har jag den i läsplattan så jag i alla fall slipper släpa runt på den tunga boken. Den blir alltså mitt nummer 29. En bok du länge velat läsa i Kaosutmaningen 2017 och är alltså också en av mina tidigare Hett i Hyllan #7 inlägg. Och så blev jag så glad då min bokklubb också beslöt sig för att välja den här boken för vårt nästa möte. Då blev det äntligen av att läsa den.

Och det var det värt! Boken är lättläst och även om de lite över 800 sidorna kan kännas skrämmande till en början, så blir man snabbt bekant med karaktärerna. Jag kom snabbt in i berättelsen och trots att det ingår flera karaktärer tyckte jag inte det var svårt att hålla ordning på dem. Dessutom är karaktärerna välskrivna och lätta att tycka om.

Historiska fakta är blandat med romanfigurernas egna vardag till en lättläst bok med djup. Precis sådant som jag gillar att läsa. Det känns på något sätt bra att man samtidigt lär sig något då man roar sig med att läsa en roman. Men boken är delvis ganska detaljerad, speciellt då det kommer till olika strategier i kriget, vilket kanske avskräcker den lättsammare läsaren. Jag tyckte det var fascinerande att läsa om dessa, speciellt om den ryska revolutionen som störtade tsaren och tillät Lenin att ta makten var intressant. Jag var lite besviken att Finland inte ens nämndes i samband med detta, men Finland räknas väl till en för litet land i sambandet. Romanen är ju faktiskt ganska detaljerad som det är.

Kvinnornas ställning och sufragetternas strid om kvinnlig rösträtt spelar en central roll i boken. Jag har hört någon intervju med Ken Follett där han sagt att just denna kvinnornas kamp om rösträtt är en av de viktigaste händelserna under 1900-talet. Och den får väl alla vi kvinnor vara tacksamma för.

Giganternas fall är en otroligt omfattande och välskriven och fängslande historisk roman. Den var både spännande, intressant och romantisk. Jag vill absolut läsa de följande två böckerna i trilogin. Men de får i sin tur värma hyllan ett tag till, då jag har andra böcker på kö 😉