Kjell Westö: Den svavelgula himlen

IMG_4562.JPG

Bokens titel: Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 475
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Reine Brynolfson
GoodReads medelbetyg: 3.92
Boktipset förväntat betyg: 4.2
Betyg: 5

Handling

Den svavelgula himlen är skriven från en Helsingforspojkes synvinkel. Han växer upp under 60-talet och berättelsen tar sig ända in i vår nutid. Han blir fascinerad av de självsäkra barnen i en överklassfamilj och kommer både sonen Alex och dottern Stella nära. Deras liv skildras enligt hur han kommer ihåg det.

Recension

Jag har läst de flesta av Kjell Westös tidigare böcker och jag gillar verkligen stämningen i dem. Om det beror på att jag också är finlandssvensk och på så sätt liksom är på samma våglängd eller på något annat vet jag inte. Men vi kommer överens, Kjell och jag 😉 Speciellt Drakarna över Helsingfors påverkade mig starkt. Men även Där vi en gång gått.

Sen är det ju extra skojigt då man känner igen ställen författaren skriver om i sina böcker. Och ytterligare då man har liknande barndomsminnen som karaktären i boken. Ibland har jag i ljudboken lite svårt att förstå namn och andra finska ord då uppläsare uttalar dem fel, men det är väl anpassat för er Sverige-svenska läsare. Ord såsom spåran, Klasu, jallu och Elanto blir liksom bara lite konstiga för dem som är finlandssvenska eller finskspråkiga. Men annars tycker jag uppläsaren Reine Brynolfsson gör ett bra jobb.

Jag själv är ju lite yngre än Kjell Westö, men jag känner ändå igen skillnaden mellan medelklass och överklass familjerna såsom han beskriver dem i boken. Att barn från de så kallade fina familjerna leker med barn från mindre ekonomiskt framgångsrika familjer. Det spelade aldrig egentligen någon roll och man märkte klasskillnaden först då man kom upp i tonåren och nöjen började vara mera kostsamma. Vissa kunde till exempel åka iväg på skidresor med kort varsel då andra fick nöja sig med mindre kostsamma nöjen. Det är tydliggjort här i berättelsen, då det är tydligt att det inte spelar någon roll då man bara dejtar någon, men i slutändan då det blir tal om äktenskap kanske ändå gör det.

Det här är en fin barndomsskildring om en pojkes uppväxt och ett helt liv i Helsingfors. Man kan verkligen känna nostalgin i den varmt ihågkomna berättelsen. Berättelsen känns äkta, som om den inte är påhittad. För det är den väl!? Mysigt skriven med ett budskap om att även minnen är personliga, saker är inte alltid som vi tror. Minnet går inte alltid att lita på och vi kan dessutom ha upplevt saker olika redan från början.

Den svavelgula himlen är om starka familjeband, hemligheter och tragedier, kärlek och förakt i en salig blandning. Men helt utan att bli smaklös i sin dramatik. Den gjorde mig oerhört glad helt enkelt och jag vill läsa en till sådan bok nu genast. Varmt rekommenderad alltså! ⭐️💕

Annonser

Roberto Saviano: Blodsleken

IMG_4465

Bokens titel: Blodsleken
Författare: Roberto Saviano
Originalets titel: La paranza dei bambini
Översättare: Ida Andersen
Förlag & år: Brombergs förlag 2017
Antal sidor: 368
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.75
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Nicolas är ledaren i det så kallade trålargänget (Paranza) som består av ett gäng tonårspojkar. De kör runt i Neapel med sina skotrar och vapen och skapar rädsla. Vilket är precis det de vill. De vill göra sig ett namn, få status, de vill bli fruktade och de vill bli rika. De är ute på jakt efter uppdrag och söker sig till det olagliga. De är i en ålder då de tror sig vara odödliga.

Recension

Tack till Brombergs förlag för recensionsex.

Del 1 i en planerad trilogi om Camorrans barn.

Det är beklämmande och sorgligt att dessa killar, som fortfarande är barn leker någon slags lek med så allvarliga följder. De har sina kriminella idoler och spelar ut scener ur filmer som de förväxlar med verkligheten, samtidigt som allt som spelar någon roll för dem är pengarna. De vill bli rika och få makt. De vill vara fruktade.
Roberto Saviano har skickligt fångat den där tonårskänslan då allt är på blodigaste allvar. Och sorgligt nog är det verkligen allvar i de här pojkarnas liv.

Blodsleken är en tidvis obehaglig, vidrig och chockerande roman som är otroligt välskriven och spännande. Jag sträckläste hela boken och kunde inte lägga den ifrån mig. Jag älskade verkligen den. Det var som en yngre, manlig version av Elena Ferrantes romanserie (vilken jag också älskade) och jag väntar med iver att få läsa fortsättningen.

 

Johanna Holmström: Själarnas Ö

IMG_4383

Bokens titel: Själarnas Ö
Författare: Johanna Holmström
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 336
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: –
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

IMG_20170929_185628_275.jpg

Handling

År 1891 dränker Kristina sina två sovande barn. Hon är trött, så oerhört trött och vill hem och sova. Hennes straff blir att tillbringa resten av sitt liv på ett mentalsjukhus på Själö ute i den finska skärgården. Fyrtio år senare kommer även Elli dit. Hon hade av galen kärlek blivit indragen i en vansinnesjakt med sin käresta Morris. Sjuksystern Sigrid blir en länk mellan de två tiderna och de två kvinnorna.

Recension

Det är alltid lite extra skojigt att läsa böcker av finlandssvenska författare då vi finlandssvenskar inte är så jätte många. Vi ska hålla ihop. Men jag är ändå inte extra snäll då jag recenserar, inga extra poäng för det alltså utan recensionen görs helt på samma villkor 😉

Men visst är det kul då det finns kännetecken från Finland, saker man känner igen från sitt hemland. Som till exempel den påtagliga melankolin, en tungsinthet som oftast övervinns med sisun. Men också den traditionella potatislådan och kålrotslådan till julskinkan. Och också något mindre trevligt och det är det på fel grunder bottnade hatet mellan finnar och finlandssvenskar.

Igår träffade jag dessutom Johanna på bokmässan och lyssnade då hon diskuterade sin bok tillsammans med Claes Andersson och Janina Orlov vid den finska arenan. Som så ofta så gav den diskussionen väldigt mycket och fördjupade min bild av en bok som jag redan gillade starkt.

Genast från början tyckte jag att Själarnas ö tog tag i en och man satt fast tills man läst ut hela boken. Jag tyckte den var både intressant, spännande, oerhört sorglig och den gestaltar livet i ett fattigt Finland på ett trovärdigt sätt. Det är en roman, och är alltså påhittad, men den har även en bakomliggande researcharbete och grundar sig på verkliga patientjournaler.

Jag tycker Johanna Holmström har lyckats fånga känslan i att vara kvinna på den tiden. I alla fall hur jag fantiserar att det kunnat kännas. Utan makt eller överhuvudtaget något att säga till om, var det bara att foga sig i andras och då oftast männens vilja.

Hon skildrar verkligen kvinnans lott på ett trovärdigt sätt. Jag gillar även språket hon använder, boken är så vackert skriven.

Själarnas ö är en otroligt stark och gripande roman om kvinnors hårda liv då deras sätt att reagera på vedermödor förklarades med att de var galna hysterikor, när de egentligen ofta bara protesterade mot sin obefintliga självständighet.

 

Betty Smith: Det växte ett träd i Brooklyn Del 2

IMG_4293.JPG

Bokens titel: Det växte ett träd i Brooklyn, del 2
Författare: Betty Smith
Originalets titel: A tree grows in Brooklyn
Översättare: Eva Alexanderson
Förlag & år: Bookmark förlag 2017
Antal sidor: 350
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: bok
GoodReads medelbetyg: 4.24
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 5

Handling

Det här är den andra och avslutande delen i bokserien om Francie som växer upp i Brooklyn. Nu är hon tretton år gammal och hennes pappa dör samma år. Mamma Katie är gravid med ett nytt syskon och både Francie och brodern börjar bli vuxna och får börja arbeta för att hjälpa familjen överleva. Men Francie fortsätter drömma om skolan och studier, hon vill bli författare då hon blir stor, och kör sig även hur smärtsam kärleken kan vara.

Recension

Tack till Bookmark förlag för recensionsexet.

Jag hade väldigt stora förväntningar på den här boken, då jag verkligen älskade del 1. Och den levde mer än väl upp till dessa förväntningar. Den är minst lika bra som del 1, om inte snäppet bättre till och med. Precis som i del 1 är karaktärerna och omgivningarna otroligt fint skrivna. Man är där, man känner nästan dofterna och oväsendet.

Francie har fortfarande lika många tankar som då hon var liten, även om de är lite djupare nu än innan. Och trots att hon nu är tonåring så är vuxenvärlden fortfarande stundtals ganska förvirrande och ibland svår att förstå.

Ett stort ämne som förekommer i boken är både oplanerad graviditet och ofrivillig barnlöshet. Lika viktiga ämnen då som nu, även om lösningarna på problemen skiljer sig lite. Det blir inget huvudtema i boken, men är del av de olika karaktärernas öde.

Betty Smith skriver med en brutal rakhet som skär rakt in i hjärtat då man läser beskrivningarna om den hårda vardag Francie och hennes familj får leva i Brooklyn. Det här är en realistisk skildring om kärlek, sorg och om livets orättvisor utan att försköna livets hårdare sidor. En riktigt bra bok som definitivt är värd att läsas!

Elena Ferrante: Det förlorade barnet

IMG_4251

Bokens titel: Det förlorade barnet
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia della bambina perduta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 480
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.39
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

I den här fjärde och avslutande boken, som innehåller både medelåldern och åldrandet i Elenas och Lilas liv, Flyttar Elena tillbaka till Neapel med sin älskare Nino. Hon tvekar till en början att ta upp kontakten med Lila igen, men de träffas till slut och blir tidvis igen viktiga i varandras liv. De stöder varandra med barnuppfostran och med att få vardagen att gå ihop. De känns mera jämbördiga än någonsin tills en dramatisk händelse kullkastar deras tillvaro och allt ändras igen.

Recension

Tack till Norstedts för recensionsexet.

Politik blandas med vågorna av oro i samhällsklimatet och med karaktärernas privata funderingar och vardagsliv. Hela den här Neapelkvartetten är en oerhört välskriven bok som helt enkelt berättar om ett helt liv, eller flera liv egentligen. Man känner verkligen att man är mitt i deras liv och får följa allt skvaller och all dramatik som sker i kvarteret. Dessutom lär man allteftersom känna karaktärerna så väl att man nästan vet hur de kommer att reagera på olika händelser.

Jag tycker Elena Ferrante fångar de svåra svängningarna i ett förhållande mellan två väninnor på ett otroligt skickligt sätt. Balansen mellan svartsjuka och vänskap. Hur vänskapen förändras beroende på ålder och livssituation. Men också hur förväntningar och ärlighet påverkar vänskapen.
Det har spekulerats en hel del över vem Elena Ferrante är och jag har egentligen ingen åsikt om detta, för mig spelar det ingen roll vem författaren är, jag njöt av att läsa böckerna och det räcker för mig. Men jag måste ändå säga att jag skulle vara förvånad om det var en man som skrivit dessa, i så fall är hans en väldigt känslig man med en hel del insikt i hur kvinnor tänker och hur vänskapen mellan två kvinnor ofta är en skör balansakt.

Jag tyckte bok 1 var den sämsta, om man nu ens vill använda ett så negativt ord då jag ju ändå tyckte om den, och sedan blev böckerna bättre allteftersom. De blev bättre än bra, de blev superbra. Och även om jag kanske inte fått fullt blossande ferrantefeber så kommer jag att sakna vissa karaktärer och visst känns det lite tomt då man läst slut sista sidan.

Vad jag gillade starkt med hela den här serien är att den känns så verklighetstrogen. Det känns verkligen som om man får ta del av skvaller och riktiga liv och känslor. Alla delar är imponerande välskrivna och de får en att önska att man själv skulle kunna skriva något så komplicerat men ändå så lättföljt, alltså att det aldrig blev besvärligt att hänga med i berättelsen eller tanketråden.

Jag rekommenderar alla böckerna i kvartetten starkt. Jag tror inte att de fungerar speciellt bra att läsa enskilt då de helt klart är fortsättning på den tidigare boken i serien och man behöver all bakgrundsinformation för att hänga med i berättelsen. Som jag nämnde innan så blir de ju även därför bättre allteftersom. Läs dem! Men läs dem i rätt ordningsföljd.

Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

IMG_4056

Bokens titel: Den som stannar, den som går (Bok 3)
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia di chi fugge e di chi resta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2016
Antal sidor: 425
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.29
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

Elenas författarliv fortsätter och på ett framträdande träffar hon Nino Sarratore igen efter en lång paus. Lila lever efter sitt misslyckade äktenskap nu tillsammans med Enzo med sin son Gennaro i en förstad till Neapel. Hon och Enzo läser på kvällstid en datorkurs på distans och senare får båda nya jobb och en bättre tillvaro på grund av detta.

Lila och Elena lever sina liv på håll från varandra och har sporadisk kontakt med varandra. De gör sitt bästa i ett oroligt 70-tals Italien med dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Samtidigt som båda känner sig smått borttappade i de här nya moderniteter a och letar sig tillbaka till den trygga vänskapen de har haft med varandra. Men det känns inte helt som innan.

Recension

De här böckerna blir bara bättre allteftersom och jag vet inte om det beror på att man hela tiden lär känna karaktärerna bättre och är införstådd i de bakomliggande orsakerna till olika saker. Eller om texten verkligen blir bättre!?

I den här boken är Lenu ännu lite äldre. Hon börjar fundera mera kring vad hon själv tycker är ok när det kommer till sexualitet, män och hennes kropp. Hon känner sig mer självständig än innan och försöker bryta sig loss både från Lina och andra som hon tycker att styr hennes liv.

Jag forsätter direkt med del 4: Det förlorade barnet.

Helena Thorfinn: Den som går på tigerstigar

IMG_3880

Bokens titel: Den som går på tigerstigar
Författare: Helena Thorfinn
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Norstedts förlag 2017
Antal sidor: 439
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: –
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

I Innan floden tar oss lärde vi känna Sofia och Janne och deras två barn då de flyttade till Bangladesh för Sofias arbete med mänskliga rättigheter. Nu återvänder de efter en semester i Sverige. Men allt är sig inte likt, under tiden de var i Sverige utfördes ett terrorattentat på en av restaurangerna de brukade besöka, och de återvänder till en shockad och förändrad stad.
Sofia jobbar allt hårdare och hoppas kunna göra en skillnad i de mänskliga rättigheterna och jämställdheten i landet. Då hon fastnar i ett tigertätt träskområde tillsammans med den amerikanske kollegan Collin börjar hon inse att allt inte är som det ska, varken privat eller arbetsmässigt.
Janne börjar bli alltmer uttråkad och hittar ett vikariat på en skola, men hittar samtidigt en ny vän i shanil och ett nytt hobbyprojekt med dansflickorna Dipita och Pinky, som bor i ett rum uppe på deras garagetak.
Då en container med tortyrutrustning dyker upp oväntat och på fel plats på den nordiska klubben , lär sig Sofia en hel del om sina nya bekantskaper.

Recension

Den som går på tigerstigar innehåller så otroligt mycket olika tankeväckande, och ibland upprörande, händelser och fenomen.
Till exempel svårigheten att jobba med människorättsfrågor bland så mycket ondska och girighet, hur situationer lätt uppkommer där det är svårt att undvika någon slags dubbelmoral trots att tanken är god från början.
Om hur de så kallade hijras anses vara ett tredje kön och hur de har funnits i den Bangladeshiska (och indiska) kulturen i flera hundra år. Men fortfarande anses vara mindre värda.
Jag tyckte det även var väldigt spännande att läsa om den bengaliska Tigern och sundarban området och hur människor kan bo och leva där. Hur tron på skrock och talismaner hjälper dem att våga fortsätta med sin vardag trots sin rädsla och risken för att bli tigerns nästa offer är överhängande.
Eller hur inhumana förhörsmetoder och tortyr fortfarande förekommer i olika länder trots att det har visats vara ineffektiva, då tortyr ofta leder till falska erkännanden och fel slags information. Är allt tillåtet i kriget mot terrorism? Har inte en terrorist eller jihadist samma mänskliga rättigheter som alla andra?

Bland dessa viktiga, djupa och upprörande frågor om fattigdom och misär som är så oerhört tärande, beskriver Helena Thorfinn på ett skickligt och komiskt sätt hur föräldrarna på den internationella skolan strider. Svenskarna vill ha hälsosam mat och fritid, amerikanarna vill ha läskautomater och socker så att barnen ska orka plugga och asiaterna vill ha extra matematikundervisning på helgerna och ingen fritid för barnen.

Jag älskar sådana här böcker som är så välbearbetade och har ett ordentligt researcharbete i bakgrunden. Jag får känslan av att lära mig något nytt och jag läser med plattan nära till hands så att jag kan googla om sådant jag inte hört om innan och lära mig något nytt. Den här gången googlade jag både hijra, sundarban, bengaliska tigern och mänskliga rättigheter.

Den imponerade på mig på så många olika plan. Den är vansinnigt välskriven, med omgivningar som man verkligen känner. Den hade en handling som var både spännande och intressant. Och karaktärer som man kände att var verkliga och lätt att få en ordentlig uppfattning om. Innehållet kändes välgenomtänkt och handlingen flyter på och det är lätt att följa händelserna.

Gillade man Innan floden tar oss så kommer man definitivt att älska den här. Den är ännu bättre, på alla sätt. Jag rekommenderar den varmt!