Mary Lynn Bracht: Vit krysantemum

53B93E94-90A4-43E9-810C-56D46F70B5B1.jpeg

Bokens titel: Vit krysantemum
Författare: Mary Lynn Bracht
Originalets titel: White Chrysantemum
Översättare: Ylva Stålmarck
Förlag & år: Bookmark förlag 2018
Antal sidor: 396
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.32
Boktipset förväntat betyg: 5.0
Betyg: 5

Handling

Året är 1943 då Hana är ute och dyker utanför Koreas kust. Hon och hennes mamma är haenyeo, dvs kvinnliga dykare som är självständiga och starka. Det är en långvarig tradition som ärvs av mödrarna till döttrarna. Landet är för närvarande ockuperat av Japan och soldaterna finns överallt. En dag ertappas Hana av en soldat på stranden. Hon har blivit varnad för soldaterna och vet att de är farliga. Så för att skydda sin syster gömmer hon henne under en klippavsats och stiger själv fram mot soldaten. Soldaten rövar bort henne till en militärbordell där hon tvingas arbeta som sexslav åt de japanska soldaterna som en så kallad trösterska.

Emi har i sextio år försökt glömma den uppoffring som hennes syster gjorde för henne. Hon lider av dåligt samvete och har aldrig tappat hoppet på att en dag få träffa sin försvunna syster igen.

Recension

Tack till Bookmark förlag för recensionsex.

Precis som Eka Kurniawans roman Skönhet är ett sår handlar även den här om hur Japanerna tog unga flickor till fånga och tvingade dem till prostitution på bordeller för de japanska soldaterna under kriget. Skillnaden är att Eka Kurniawans bok handlade om Indonesien och den här om Korea.

Den här romanen handlar om Koreas historia genom Japans välde, andra världskriget och koreanska kriget . Vad jag gillar speciellt är att den tar upp ett mindre diskuterad aspekt av krig, dvs krigets fasor för kvinnorna. Över 200 000 koreanska kvinnor togs till fånga och tvingades till sexslavar och har tyvärr aldrig fått någon upprättelse för detta. Samtidigt är det tyvärr inte helt ovanligt, kvinnor i många andra krig har utsatts för våldtäkter som en taktisk del i krigföringen. Boken bygger alltså självklart på dessa verkliga händelser.

Boken är skriven som två parallella berättelser. Storasyster Hana som blev bortrövad under andra världskriget då hon skyddade sin lillasyster. Och lillasyster Emi, hon som blev kvar med dåligt samvete, men med ett inte desto lättare öde. Deras styrka och lojalitet mot varandra är rörande och visar vad kärlekens kraft kan göra i en tid av krig och hat.

Vi får läsa om orättvisa och ondska i en välskriven och ändå så oändligt vacker roman som är både fängslande och känsloladdad. Den är helt enkelt omöjlig att lägga ifrån sig! Vit krysantemum är en ofattbart välskriven och fin debutroman som är tankeväckande och fullständigt oförglömlig!

 

 

Annonser

Frida Skybäck: Bokhandeln på Riverside Drive

3A2C54E3-F1AE-4169-8A1C-FF54ED3CC6D1.jpeg

Bokens titel: Bokhandeln på Riverside Drive
Författare: Frida Skybäck
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Louise Bäckelin förlag 2018
Antal sidor: 448
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.92
Boktipset förväntat betyg: 4.5
Betyg: 5

Handling

Charlotte är en ung nybliven änka och hon är en aning vilsen efter att hennes liv vänts upp och ned då hennes livs kärlek gått bort oväntat. Hon har en fin lägenhet, ett framgångsrikt företag, men ändå känner hon inte att hon får tag i sitt liv. Då får hon ett oväntat arv efter sin moster som hon aldrig har träffat. Hon åker till London och planerar till en början att sälja huset och bokhandeln som arvet innefattar. Men ju längre tid hon är i bokhandeln och ju mer hon lär känna de charmiga anställda, desto svårare blir det för henne att överge den konkursfärdiga butiken. Tillsammans gör de allt för att rädda det som blir deras rofyllda och trygga vrå i en hektisk värld. Samtidigt hittar Charlotte små ledtrådar om varför hennes mamma inte höll kontakten med sin syster och Charlottes moster.

Recension

Tack till Louise Bäckelin förlag för recensionsex.

Den här boken har redan fått oerhört mycket beröm och jag kan bara hålla med alla de tidigare hyllningarna! Redan från första början får man den där mysiga känslan av en riktigt bra feelgood roman. Att den dessutom verkligen har samma känsla som de främsta brittiska feelgood författarnas böcker tycker jag är en riktig bedrift. Frida Skybäck har fångat den där samma atmosfären och humorn som så ofta förekommer i de engelska och irländska böckerna. Och det har hon gjort så skickligt utan att det någonsin känns onaturligt, krystat eller överdrivet.

Tvärtom är det här en välskriven charmigt mysig bok med älskvärda karaktärer. Den innehåller allt som en bra feelgood roman ska ha; humor, lite problem, en gnutta sorg och så ett härligt slut. Att den dessutom handlar om London, böcker, en underbar bokhandel, vänskap och lite fikabröd gör den ju bara oemotståndlig.

Jag har inte läst någon av Frida Skybäcks tidigare böcker, men efter den här lilla pärlan så ska jag nog lägga även dem på min ”att läsa”-lista. Och dessutom hoppas jag verkligen att hon fortsätter med skrivandet. Gärna med en uppföljare till den här pärlan 😃

Jag älskade verkligen Bokhandeln på Riverside Drive och önskar att bokhandeln fanns i verkligheten för den skulle jag i så fall vilja besöka bums! Det här är verkligen en alldeles underbar feelgood! Och jag är på otroligt bra humör efter att jag läst ut boken, precis som man ska vara efter en bra feelgood roman. (Ja, förutom den där lite ledsna känslan man kan ha när man läst ut en riktigt bra bok då såklart😆😉) ❤️

Immaculée Ilibagiza: Jag är deras röst

A15F36A6-BDE3-4C30-A493-A7B4CAFFFBFD.jpeg

Bokens titel: Jag är deras röst
Författare: Immaculée Ilibagiza
Originalets titel: Left to tell
Översättare: ?
Förlag & år: Libris förlag 2018
Antal sidor: 304
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.4
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 5

Handling

Immaculée är 22 år gammal år 1994 då inbördeskriget i hennes hemland Rwanda bryter ut. Hon har nyligen fått ett stipendium för att studera på universitet och hennes liv är lyckligt. Då hon hör nyheten besluter hon sig för att åka hem till sin familj. Nästan en miljon tutsier blir brutalt mördade av sina egna vänner, grannar och bekanta under det som senare blir kallat folkmordet i Rwanda. Immaculée lyckas gömma sig tillsammans med sju andra kvinnor i den lokala pastorns minimala toalett. De hör ljud från allt det fasansfulla som pågår utanför och tvingas utstå värme, trängsel, svält och rädsla med människor de knappt känneri hela 91 dagar. Då de slutligen vågar sig ut är det till ett söndertrasat land och en insikt att de flesta av deras nära och kära har blivit massakrerade. Immaculée har under sin vistelse blivit alltmer troende och övertygad om att det finns en möjlighet att förlåta.

Recension

Tack till Libris förlag för recensionsex.

Jag är inte speciellt insatt i de politiska händelser som ledde upp till denna massaker. Men vad jag förstår så har oroligheterna mellan hutuerna och tutsierna pågått i många årtionden redan innan folkmordet på 90-talet. Den här boken är mera en personlig berättelse och den går inte in på detalj om det politiska läget, och efter att ha läst den här så blev jag lite intresserad av att kolla upp någon annan bok med mera detaljer kring landets historia. Hur är det möjligt att ens hamna där? Hur kan något så här otroligt hemskt hända?

Det behövs väl knappast ens påpeka att den här berättelsen är både oerhört gripande, riktigt obehaglig och samtidigt väldigt viktig. Något sådant här får absolut aldrig mera hända igen. Men det sade man ju efter andra världskrigets förintelse också och ändå har det hänt efter det (Kambodja, Rwanda, forna Jugoslavien). Hur är det möjligt? Och varför dröjde det så länge innan världen reagerade på vad som hände?

Folkmordet i Rwanda är en obegripligt fruktansvärd del av historien och det är svårt att förstå hur ett land kan resa sig efter det. Hur lever man vidare efter en sådan ofattbar och oförklarlig grymhet? Både de som överlevde och de som deltog i ohyggligheterna är ju tvungna att leva vidare med sina upplevelser, handlingar och minnen.

Jag är inte religiös, men har ändå på något vis en förståelse för att människor i en sådan situation söker tröst i något större. I något annat än det som för tillfället är verklighet.

Ja vad ska jag säga!? Jag är deras röst är ju oförglömlig och blir kvar i dina tankar ett bra tag efteråt. Jag satt länge och googlade efter mera information och har helt enkelt svårt att förstå att något så ohyggligt ens kan ha ägt rum. Dessutom är den genomarbetad, välskriven och allmänbildande.

”When you see another human being as less than you, it’s a danger”

 

 

Matt Haig: Historieläraren

3269B40B-1A56-41DA-924E-7C0F86BEDE01

Bokens titel: Historieläraren
Författare: Matt Haig
Originalets titel: How to stop time
Översättare: Karin Andrae
Förlag & år: Bokförlaget Polaris 2018
Antal sidor: 379
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Martin Halland
GoodReads medelbetyg: 4.01
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Tom Hazard är olik de flesta andra människor. Han ser ut som en vanlig 40-årig gubbe, men han har i verkligheten levt väldigt mycket längre än så och upplevt en hel massa under sin extremt långa levnadstid. Han har nämligen en sjukdom som hör att han åldras långsamt och har levt i århundraden. Han har fått uppleva världens förändring och har med åren blivit mera av en betraktare. Speciellt då det är bäst för sådana som han att hålla sig lite i skymundan för sin egen säkerhet. Därför är det även bra att inte ha alltför nära förhållanden till de vanligt åldrande människorna. Från den Elizabetanska eran, via jazzens Paris till nutidens London har han levt med många olika identiteter och arbeten. Nu jobbar han som historielärare och lär barnen om de historiska händelser han så detaljrikt kan berätta om.

Recension

Det här är en sådan bok som jag verkligen gillar. Den är underbart påhittig, fantasifull och smart. Den har ett språk som är lätt att läsa utan att vara för enkelt. Tvärtom, det är ett nöje att läsa även de finurligt formade och ofta typiskt brittiska meningarna och humorn.

Berättelsen växlar mellan nutid och de olika andra åren som historieläraren har levt. Med en ibland rätt så komisk namedropping får man en skojig inlevelse i den tid som beskrivs. Och det passar faktiskt in på ett bra sätt då historieläraren verkar ha varit en väldigt företagsam man och har varit på plats gör många spännande händelser och träffat många intressanta historiska människor. Fast då han träffade dem var de ju inte historiska.

Om man bara har en uns av fantasi och äventyrslusta i sig så kan man väl inte motstå den här underbara romanen om tidsresor. För det är i princip vad det är. Alla har väl någongång i sin barndom önskat att det fanns en tidsmaskin!? Eller?

Men den leder också till djupare tankar kring livet, kärleken och åldrandet. Tankeväckande om hur alla våra handlingar påverkar något annat, om hur vi lär oss saker hela livet och om hur vi kanske ändå inte vill leva för evigt ifall vi måste göra det ensamma. Jag tycker faktiskt lite synd om Tom ibland. Boken lär oss att man inte ska ta kära människor i sitt liv för givet utan uppskatta dem, ta hand om dem och leva i stunden.

Så det här är absolut ingen hektisk roman utan man läser den lite smått och långsamt, funderar på livet och hur man själv lever. Jag tror att de som är över trettio kanske uppskattar den lite mer än de som är under, då man möjligen behöver lite livserfarenhet för att uppskatta nostalgin och melankolin i berättelsen.

Jag älskade Historieläraren och nu åker hans förra roman Människorna på min ”Att läsa”-lista. Det är kanske inte helt oväntat att rättigheterna för att göra film av boken har blivit sålda.

 

 

Eka Kurniawan: Skönhet är ett sår

DE80106B-DE7C-459D-9BAA-A063D0F8DA3B.jpeg

Bokens titel: Skönhet är ett sår
Författare: Eka Kurniawan
Originalets titel: Cantik Itu Luka
Översättare: Stefan Danerek från Indonesiska
Förlag & år: Nilsson förlag 2017
Antal sidor: 568
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito (engelska), CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.94
Boktipset förväntat betyg: 3.7
Betyg: 5

Handling

Dewi Ayu som har varit död i tjugoett år reser sig från sin grav med ett speciellt uppdrag i tanken. Det har hänt en hel del i både Indonesien och med hennes familj sedan hon dog och nu är det dags för henne att ställa allt till rätta. Hon har varit stadens med kända kvinna på grund av sin skönhet och som den mest framgångsrika prostituerade kvinnan. Hon har kämpat hårt för att få ett drägligt liv för sig själv och sina fyra döttrar i en tid av förändringar i deras hemland och bland männen som har all makt.

Recension

Tack till Nilsson förlag för recensionsex.

Romanen sträcker sig från strax innan andra världskriget till nutid och innehåller delar av Indonesiens historia. Det är en tid av stora förändringar i landet och makten skiftar från Holländarna till Japanerna och slutligen till landets självständighet.

Hela berättelsen utspelar sig i den fiktiva staden Halimunda i Indonesien. Huvudkaraktären Dewi Ayu är en underbart konstig, men självständig och stark kvinna. Hon jobbar som prostituerad och får barn med många olika okända pappor. Trots de motgångar hon har i livet tar hon inte livet på alltför stort allvar och oroar sig sällan i förväg utan löser problemen på bästa sätt då de uppstår. Även om hennes tillvägagångssätt inte alltid är så konventionella.

För att vara helt ärlig så tycker jag att det var lite tungt i början att komma in i berättelsen. Men det är mödan värt då boken växer med en grym fart och blir riktigt intressant och otroligt spännande. Alla de skilda små berättelserna och karaktärernas öden blir tydligare och kopplas samman. Alla lösa trådar binds ihop på ett beundransvärt sätt och man får en förklaring på allt i sinom tid, även om storyn hoppar lite fram och tillbaka i tiden. Det är som en riktigt komplicerad såpa med ofattbara intriger och granna karaktärer. Det var absolut hjälpsamt med det familjeträdet som fanns med bak i boken som man kan bläddra till för att hänga med alla de olika karaktärerna.

Det var en hel del sex i boken och det är väl inget fel med det. Men jag måste säga att jag hade svårt för alla de underbart vackra kvinnorna som ofta bara beskrevs endast med sitt utseende och sedan tvingades gifta sig som orörda tonåringar med betydligt fulare gamla män. Män som inte väntades kunna hålla sina driv eller händer i styr. Och många våldtäkter beskrevs just på det sättet, att männen helt enkelt var tvungna att göra det då de inte kunde motstå frestelsen av en sådan skönhet.
En del av mig vill tro och hoppas att författaren skrivit detta så överdrivet just med tanke på att poängtera hur vansinnigt det är att många fortfarande tänker så; att männen inte kan styra sina lustar och måste få utlopp för dem närhelst de gör sig påminda. Men jag är inte helt övertygat om att det var så författaren tänkt sig det!?

Det här är verkligen en fullspäckad roman som många kan tänkas finna lite överdriven och chockerande. Men trots en del små saker som gjorde mig fundersam så älskade jag den. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den här boken var en upplevelse. Med sin mörka humor, mystik och den ovanliga blandningen av myter och folksagor, historia och familjesaga gjorde den till oerhört intressant läsning. Den är sagolik med tydliga hjältar, skurkar och prinsesslika tjejer. Passion, kärlek, hat, krig, fanatism och vänskap.

Och i slutändan tycker jag att just denna överdrift gör den så oerhört bra och definitivt tankeväckande och minnesvärd. Läs den!

 

 

Roland buti: Torkans år

2F1782EE-D9B6-4DDB-80E4-F9BF900AF362

Bokens titel: Torkans år
Författare: Roland Buti
Originalets titel: Le milieu de l’horizon
Översättare: Cecilia Franklin
Förlag & år: Sekwa förlag 2018
Antal sidor: 207
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.89
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Trettonårige Gus Shutter bor med sin familj strax utanför en liten by i den franskspråkiga delen av Schweiz. Året är 1976 och det har inte regnat på hela sommaren. Både djur, natur och människor lider av hettan. Fadern har nyligen investerat en förmögenhet på en ny ladugård och 10 000 kycklingar och gör sitt yttersta för att försöka rädda det som kan räddas. Samtidigt flyttar en vän till mamman in i deras hur. Det exotiska och backar Cécile förändrar allting. Hittills har Gus haft en lugn och trygg, och framförallt oföränderlig tillvaro, men barndomen verkar vara över och allt känns annorlunda. När det efterlängtade regnet kommer är det redan för sent.

Recension

Tack till Sekwa för recensionsex.

Underbar tragikomisk berättelse om en uppväxt i en härligt rörig familj som består av den hittills stillsamma mamman, den beslutsamme fadern, den excentriska farfadern Anni, gårdens hjälpreda Rudy som har downs syndrom och den nyinflyttade Cécile. Och så huvudkaraktären Gus såklart. Gus är tretton år och genom hans ögon vi får uppleva det hela. Och till slut även de alla underbara djuren som har lika färggranna personligheter som resten av familjen. Hästen Bagatelle, brevduvan som jag tror aldrig fick ett namn och de små anekdoterna, som jag fullständigt älskade, om familjens hund Shérif.

Språket är lättläst men inte enkelt på något sätt. Med få ord är beskrivningarna ändå väldigt exakta och men får en underbart detaljerad bild av både miljön, karaktärerna och djuren.

Torkans år gick rakt in i hjärtat på mig. Jag tyckte väldigt mycket om den. Redan från början hade den en stämning av lugn med med en underbar komik. Helt fantastik från början till slutet.

M.R. Carey: Pojken på bron

E2290DFF-9D6C-423E-A992-538F0A7BA061.jpeg

Bokens titel: Pojken på bron
Författare: M.R. Carey
Originalets titel: The boy on the bridge
Översättare: Johanna Svartström
Förlag & år: Ordfront 2017
Antal sidor: 392
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.02
Boktipset förväntat betyg: 4.5
Betyg: 5

Handling

Det har gått tio år sedan det ofattbara hände och världen drabbades av en smitta som spred sig som en löpeld. Det som finns kvar där ute är de hungriga. I ett sista försök att hitta ett botemedel skickas en grupp forskare ut för att samla prover. Med sig har de ett team av militärer och en ung och intelligent autistisk pojke. De färdas i en specialtillverkad militärvagn som innehåller allt de behöver under resan, inklusive ett laboratorium. En dag stöter de på något de inte sett tidigare, en grupp barn som inte verkar vara varken hungriga eller mänskliga. Kan de vara vägen till ett botemedel?

Recension

Tack till Ordfront för recensionsex.

Jag har alltid varit lite fascinerad av alla slags överlevnadsstrategier och är kanske just därför så intresserad av just zombier och böcker om världens undergång. Och just dit i den kategorin passar den här boken. Jag älskade Flickan med gåvorna och tyckte att den här var ännu bättre. Otroligt spännande.

Vi får följa med en grupp som åker ut och ska rekognosera och samla prover. I gruppen ingår en autistisk pojke och en kvinnlig forskare som har ett nära förhållande till varandra och är i centrum av den här berättelsen.

Jag tyckte man kom karaktärerna lite närmare i den här boken och därför fick man en mera personlig syn på händelsernas utveckling. Det var spännande att få reda på lite mera om vad som lett upp till det som hände i Flickan med gåvorna. Spänningen finns med igenom hela boken och man får veta allt i samma takt som karaktärerna som vet lika lite som läsaren om vad som egentligen har hänt världen och hur det ser ut där ute.

Precis som den fristående prequeln till Flickan med gåvorna är Pojken på bron en otroligt spännande, välskriven och fantasifull roman. Jag hoppas (och tror) att det kommer en tredje del på den här serien.

 

Eowyn Ivey: Mot den glittrande snön vid världens ände

1C2277A6-EBC5-4903-A21E-7FB437B71708.jpeg

Bokens titel: Mot den glittrande snön vid världens ände
Författare: Eowyn Ivey
Originalets titel: To the bright edge of the world
Översättare: Johanna Svartström
Förlag & år: Bazar förlag 2017
Antal sidor: 446
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.16
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Året är 1885 då översten Allen Forrester leder en liten grupp män uppför den vilda Wolverinefloden. Deras uppgift är att kartlägga dess vidsträckta Och hittills okända Alaskamiljö. Hans nyblivna fru blir tvungen att stanna hemma, gravid med deras första barn. Gruppen träffar en mängd intressanta människor på sin färd, en hel del indianer med otrolig kännedom om naturen omkring sig. Men även om deras sinnevärld som skiljer sig från allt det som översten trott sig veta vara sanning.

Recension

Tack till Bazar förlag för recensionsex.

Mot den glittrande snön vid världens ände är en äventyrsroman som skriven i dagboksform av både överste Allen Forrester och hans fru Sophie, men samtidigt som ett slags kärleksbrev till varandra.

Man får genom boken uppleva ett stort äventyr och se helt nya områden där ingen tidigare (förutom de infödda) satt sin fot. Skrönor blandas med fakta och imitten av boken kommer även inslag av lite härlig mystik in.

Samtidigt är det en insikt om hur det var att vara en äventyrslysten kvinna på den tiden. En för tiden relativt självständig kvinna som blir tvungen att mot sin egen vilja stanna hemma då hon hellre skulle vara med ute i vildmarken och fotografera fåglar och natur. Det är även just de här naturskildringarna i boken som är så fint beskrivna att det väcker lusten hos en själv att resa till de här vidsträckta och vilda landskapen.

Det här är en bok som verkligen växer allteftersom man läser den och då man når slutet så inser man hur man fått uppleva något stort. Annorlunda och fint. Jag tyckte väldigt mycket om den och rekommenderar den varmt.

 

 

Kjell Westö: Den svavelgula himlen

IMG_4562.JPG

Bokens titel: Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 475
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Reine Brynolfson
GoodReads medelbetyg: 3.92
Boktipset förväntat betyg: 4.2
Betyg: 5

Handling

Den svavelgula himlen är skriven från en Helsingforspojkes synvinkel. Han växer upp under 60-talet och berättelsen tar sig ända in i vår nutid. Han blir fascinerad av de självsäkra barnen i en överklassfamilj och kommer både sonen Alex och dottern Stella nära. Deras liv skildras enligt hur han kommer ihåg det.

Recension

Jag har läst de flesta av Kjell Westös tidigare böcker och jag gillar verkligen stämningen i dem. Om det beror på att jag också är finlandssvensk och på så sätt liksom är på samma våglängd eller på något annat vet jag inte. Men vi kommer överens, Kjell och jag 😉 Speciellt Drakarna över Helsingfors påverkade mig starkt. Men även Där vi en gång gått.

Sen är det ju extra skojigt då man känner igen ställen författaren skriver om i sina böcker. Och ytterligare då man har liknande barndomsminnen som karaktären i boken. Ibland har jag i ljudboken lite svårt att förstå namn och andra finska ord då uppläsare uttalar dem fel, men det är väl anpassat för er Sverige-svenska läsare. Ord såsom spåran, Klasu, jallu och Elanto blir liksom bara lite konstiga för dem som är finlandssvenska eller finskspråkiga. Men annars tycker jag uppläsaren Reine Brynolfsson gör ett bra jobb.

Jag själv är ju lite yngre än Kjell Westö, men jag känner ändå igen skillnaden mellan medelklass och överklass familjerna såsom han beskriver dem i boken. Att barn från de så kallade fina familjerna leker med barn från mindre ekonomiskt framgångsrika familjer. Det spelade aldrig egentligen någon roll och man märkte klasskillnaden först då man kom upp i tonåren och nöjen började vara mera kostsamma. Vissa kunde till exempel åka iväg på skidresor med kort varsel då andra fick nöja sig med mindre kostsamma nöjen. Det är tydliggjort här i berättelsen, då det är tydligt att det inte spelar någon roll då man bara dejtar någon, men i slutändan då det blir tal om äktenskap kanske ändå gör det.

Det här är en fin barndomsskildring om en pojkes uppväxt och ett helt liv i Helsingfors. Man kan verkligen känna nostalgin i den varmt ihågkomna berättelsen. Berättelsen känns äkta, som om den inte är påhittad. För det är den väl!? Mysigt skriven med ett budskap om att även minnen är personliga, saker är inte alltid som vi tror. Minnet går inte alltid att lita på och vi kan dessutom ha upplevt saker olika redan från början.

Den svavelgula himlen är om starka familjeband, hemligheter och tragedier, kärlek och förakt i en salig blandning. Men helt utan att bli smaklös i sin dramatik. Den gjorde mig oerhört glad helt enkelt och jag vill läsa en till sådan bok nu genast. Varmt rekommenderad alltså! ⭐️💕

Roberto Saviano: Blodsleken

IMG_4465

Bokens titel: Blodsleken
Författare: Roberto Saviano
Originalets titel: La paranza dei bambini
Översättare: Ida Andersen
Förlag & år: Brombergs förlag 2017
Antal sidor: 368
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.75
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

Handling

Nicolas är ledaren i det så kallade trålargänget (Paranza) som består av ett gäng tonårspojkar. De kör runt i Neapel med sina skotrar och vapen och skapar rädsla. Vilket är precis det de vill. De vill göra sig ett namn, få status, de vill bli fruktade och de vill bli rika. De är ute på jakt efter uppdrag och söker sig till det olagliga. De är i en ålder då de tror sig vara odödliga.

Recension

Tack till Brombergs förlag för recensionsex.

Del 1 i en planerad trilogi om Camorrans barn.

Det är beklämmande och sorgligt att dessa killar, som fortfarande är barn leker någon slags lek med så allvarliga följder. De har sina kriminella idoler och spelar ut scener ur filmer som de förväxlar med verkligheten, samtidigt som allt som spelar någon roll för dem är pengarna. De vill bli rika och få makt. De vill vara fruktade.
Roberto Saviano har skickligt fångat den där tonårskänslan då allt är på blodigaste allvar. Och sorgligt nog är det verkligen allvar i de här pojkarnas liv.

Blodsleken är en tidvis obehaglig, vidrig och chockerande roman som är otroligt välskriven och spännande. Jag sträckläste hela boken och kunde inte lägga den ifrån mig. Jag älskade verkligen den. Det var som en yngre, manlig version av Elena Ferrantes romanserie (vilken jag också älskade) och jag väntar med iver att få läsa fortsättningen.