Dörte Hansen: Middagstimmen

2DC677E2-58ED-48DE-9534-31F9370A7EF5.jpeg

Bokens titel: Middagstimmen
Författare: Dörte Hansen
Originalets titel: Mittagsstunde
Översättare: Anna Hörmander Plewka
Förlag & år: Bokförlaget NoNa 2019
Antal sidor: 329
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, CDON , Omnible
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.31
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 3.5 / 5

Handling

Ingwer Feddersen känner inte längre igen den by han växte upp i. Det mesta har stängt igen och invånarna har antingen åldrats ellerf lyttat därifrån. Skolan, bageriet och handelsboden har stängt. Och det finns inte längre några fungerande lantgårdar kvar då korna sålts då det inte längre lönar sig att driva små lantbruk. Allt har ändrats. Men på värdshuset är hans gamla far kvar, Sönke Feddersen fortsätter bakom sin bardisk trots att det blir allt färre gäster. Envis som en åsna.

Recension

Tack till Bokförlaget NoNa för recensionsex. Jag ar tidigare läst Körsbärslandet av författaren.

Det tog mig ett litet tag att komma in i handlingen och få grepp om karaktärerna. Boken är skriven som en yttre iakttagelse. Som en distanserad vy in i det som händer. Och jag tror det är därför jag har svårt att komma karaktärerna nära. Dessutom är det lite svårt att följa med när det skrevs om dåtid och när nutid utan någon speciell underrubrik.

När man väl får grepp om karaktärerna så är de alla speciella. De är både trovärdiga och härligt excentriska. Hela byn är bebodd av karaktärer med karaktär.

Språket är fint och välskrivet, men lite väl svårt vilket gör att att boken och handlingen är lite svår att komma in i. Läsandet flyter inte på sådär smärtfritt som man önskar då man dyker in i en bok. Händelserna känns också till en början lite lösryckta och jag förstår först inte alls hur de hänger ihop. Men som vanligt så blir allt tydligare allteftersom man läser vidare.

För att bokens titel är Middagstimmen så reagerade jag på hur ofta detta ord användes i boken. Ofta. Minst tjugo gånger, om jag räknade rätt. Det är ju inte direkt ett jätte vanligt ord annars. Kanske finna någon speciell tanka bakom detta!? 🤔😉

Det som jag gillade i boken var hur författaren verkligen fångat olika känslor. Både hur det är att komma tillbaka till en plats som inte längre är det man minns det som. Men också de förväntningar och sociala koder som ska följas. Inte minst på en liten ort där alla har koll på alla. Oron över att inte passa in i den normala formen och bli utskrattad av hela byn. Hur alla bär på hemligheter som alla andra egentligen känner till, men ingen nämner. Små saker som är beskrivna så smidigt och vackert.

Det är en speciell stämning i boken, lite vemodiskt  men ändå med en stark känsla av överlevnad. Det här är en väldigt öppen och mänsklig berättelse som innehåller alla livets goda och mindre fina sidor.

Dörte Hansen: Körsbärslandet

Bokens titel: Körsbärslandet
Författare: Dörte Hansen
Originalets titel: Altes land
Översättare: Christine Bredenkamp
Förlag & år: Bokförlaget NoNa 2016
Antal sidor: 282
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: My Holmsten
GoodReads medelbetyg: 4.09
Boktipset förväntat betyg: 3.9
Betyg: 3.5

Handling

Dörte Hansens debutroman Körsbärslandet som är en roman om Anne som bor med sin son Leon och sin man Christoph i det trendiga Hamburg-Ottensen, där pretentiösa och till synes perfekta föräldrar behandlar sina barn som prispokaler. Då hon får reda på att hennes man är otrogen flyr hon till sin excentriska moster Vera Eckoff som bor ute på landet i de pittoreska Olland. Vera är ett flyktingbarn från Ostpreussen och har aldrig riktigt känt sig hemma i sitt nya hem, utan känner fortfarande av utomförskapet i den lilla by hon bor i.

Recension

Jag läste precis boken Tårar i havet av Ruta Sepetys och även den handlade om flyktingar från Ostpreussen. Det är även Vera och hon känner sig rotlös och har aldrig riktigt känt sig hemma i den fina byn där hon ärvt huset hon bor i. På något sätt verkar det som om hon är rädd för att ändra på något i huset, som om hon bara är där som en gäst och har allting till låns.

Då hennes systerdotter Anne dyker upp med sin son, på känslomässig flykt från stan där hennes man har träffa en ny kvinna, känner Vera igen sig i dem. De är alla flyktingar på sitt eget sätt.

Körsbärslandet är en mörk och lite tungsint berättelse med välskrivna och roliga karaktärer. Skarpsinniga och exakta humoristiska beskrivningar av såväl bönder som motsätter sig förändring, oförstående nytänkande stadsbor och nya hipsterföräldrar i Hamburg. En smått melankolisk historia som ändå visar att det finns något gott i de flesta människor när det väl kommer till kritan.