Elena Ferrante: Det förlorade barnet

IMG_4251

Bokens titel: Det förlorade barnet
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia della bambina perduta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 480
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.39
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

I den här fjärde och avslutande boken, som innehåller både medelåldern och åldrandet i Elenas och Lilas liv, Flyttar Elena tillbaka till Neapel med sin älskare Nino. Hon tvekar till en början att ta upp kontakten med Lila igen, men de träffas till slut och blir tidvis igen viktiga i varandras liv. De stöder varandra med barnuppfostran och med att få vardagen att gå ihop. De känns mera jämbördiga än någonsin tills en dramatisk händelse kullkastar deras tillvaro och allt ändras igen.

Recension

Tack till Norstedts för recensionsexet.

Politik blandas med vågorna av oro i samhällsklimatet och med karaktärernas privata funderingar och vardagsliv. Hela den här Neapelkvartetten är en oerhört välskriven bok som helt enkelt berättar om ett helt liv, eller flera liv egentligen. Man känner verkligen att man är mitt i deras liv och får följa allt skvaller och all dramatik som sker i kvarteret. Dessutom lär man allteftersom känna karaktärerna så väl att man nästan vet hur de kommer att reagera på olika händelser.

Jag tycker Elena Ferrante fångar de svåra svängningarna i ett förhållande mellan två väninnor på ett otroligt skickligt sätt. Balansen mellan svartsjuka och vänskap. Hur vänskapen förändras beroende på ålder och livssituation. Men också hur förväntningar och ärlighet påverkar vänskapen.
Det har spekulerats en hel del över vem Elena Ferrante är och jag har egentligen ingen åsikt om detta, för mig spelar det ingen roll vem författaren är, jag njöt av att läsa böckerna och det räcker för mig. Men jag måste ändå säga att jag skulle vara förvånad om det var en man som skrivit dessa, i så fall är hans en väldigt känslig man med en hel del insikt i hur kvinnor tänker och hur vänskapen mellan två kvinnor ofta är en skör balansakt.

Jag tyckte bok 1 var den sämsta, om man nu ens vill använda ett så negativt ord då jag ju ändå tyckte om den, och sedan blev böckerna bättre allteftersom. De blev bättre än bra, de blev superbra. Och även om jag kanske inte fått fullt blossande ferrantefeber så kommer jag att sakna vissa karaktärer och visst känns det lite tomt då man läst slut sista sidan.

Vad jag gillade starkt med hela den här serien är att den känns så verklighetstrogen. Det känns verkligen som om man får ta del av skvaller och riktiga liv och känslor. Alla delar är imponerande välskrivna och de får en att önska att man själv skulle kunna skriva något så komplicerat men ändå så lättföljt, alltså att det aldrig blev besvärligt att hänga med i berättelsen eller tanketråden.

Jag rekommenderar alla böckerna i kvartetten starkt. Jag tror inte att de fungerar speciellt bra att läsa enskilt då de helt klart är fortsättning på den tidigare boken i serien och man behöver all bakgrundsinformation för att hänga med i berättelsen. Som jag nämnde innan så blir de ju även därför bättre allteftersom. Läs dem! Men läs dem i rätt ordningsföljd.

Annonser

Elena Ferrante: Den som stannar, den som går

IMG_4056

Bokens titel: Den som stannar, den som går (Bok 3)
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: Storia di chi fugge e di chi resta
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2016
Antal sidor: 425
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 4.29
Boktipset förväntat betyg: 4.3
Betyg: 5

Handling

Elenas författarliv fortsätter och på ett framträdande träffar hon Nino Sarratore igen efter en lång paus. Lila lever efter sitt misslyckade äktenskap nu tillsammans med Enzo med sin son Gennaro i en förstad till Neapel. Hon och Enzo läser på kvällstid en datorkurs på distans och senare får båda nya jobb och en bättre tillvaro på grund av detta.

Lila och Elena lever sina liv på håll från varandra och har sporadisk kontakt med varandra. De gör sitt bästa i ett oroligt 70-tals Italien med dess politiska oro, sexuella frigjordhet och sociala förändringar. Samtidigt som båda känner sig smått borttappade i de här nya moderniteter a och letar sig tillbaka till den trygga vänskapen de har haft med varandra. Men det känns inte helt som innan.

Recension

De här böckerna blir bara bättre allteftersom och jag vet inte om det beror på att man hela tiden lär känna karaktärerna bättre och är införstådd i de bakomliggande orsakerna till olika saker. Eller om texten verkligen blir bättre!?

I den här boken är Lenu ännu lite äldre. Hon börjar fundera mera kring vad hon själv tycker är ok när det kommer till sexualitet, män och hennes kropp. Hon känner sig mer självständig än innan och försöker bryta sig loss både från Lina och andra som hon tycker att styr hennes liv.

Jag forsätter direkt med del 4: Det förlorade barnet.

Elena Ferrante: Hennes nya namn

9789113077178_200x_hennes-nya-namn-bok-2-ungdomsar_storpocket
Bokens titel: Hennes nya namn, Bok 2: Ungdomsår
Författare: Elena Ferrante
Originalets titel: L’amica geniale #2
Översättare: Johanna Hedenberg
Förlag & år: Norstedts 2016
Antal sidor: 493
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 4.37
Boktipset förväntat betyg: 5.0
Betyg: 4

Handling

Del två tar vid där första delen slutade, Lila har gift sig med charkuterihandlaren Stefano Caracci. Äktenskapet visar sig vara katastrof och Lila försöker ta sig ur det. Elena åker med henne till ön Ischia  för en sommarvistelse. Flickorna har alltså vuxit upp och deras tidigare smått barnsliga problem har fått en mera seriös udd i vuxenlivet allvar.

Recension

Den här boken får bli nummer 34. En hypead bok i Kaosutmaningen 2017.

Jag har läst del 1: Min fantastiska väninna av Elena Ferrantes omtalade trilogi och tyckte väldigt mycket om den, alltså var jag självklart sugen på att läsa även den andra (och sedan troligen också den tredje och även den fjärde delen).

Vänskapen mellan Elena och Lila skildras på ett fantastiskt sätt i denna roman, balansen mellan sårade känslor, svartsjuka, lojalitet och djup samhörighet beskrivs väl. Alla som har en nära väninna kan delvis känna igen sig i en sådan beskrivning, speciellt under tonåren och unga vuxnas stormiga liv.

Två olika världar och hur de två väninnorna som varit så nära varandra som barn långsamt växer ifrån varandra då den ena har hoppar av skolan och gift sig, emedan den andra pluggar vidare och börjar umgås med andra intellektuella ungdomar.

Svartsjukan som får en nära vän att vilja såra och förstöra det som är så viktigt för den andra. Det kan röra sig om nya vänner, potentiella pojkvänner. Små elaka välriktade ord som kan göra så oerhört mycket skada. Förödmjukande och förminskande ord som häver en själv. Det bästa man kan göra är att ta distans från sådana vänner, de är ju inga goda vänner ändå om de inte vill en det bästa. Men var går gränsen? Hur mycket kan man förlåta? Alla uppbrott är smärtsamma på ett eller annat sätt, men går de alla att lappa ihop? Även vänskapen mellan Lila och Leni går igenom en sådan fas.

Jag gillade första delen, men måste säga att jag tyckte om den här ännu mera. Jag vet inte om det är för att man lär känna flickorna och alla de andra som finns i deras liv eller om romanen får mer djup ju äldre de blir eller om böckerna helt enkelt blir mer välskrivna allteftersom!? Men bättre blev den.

Nu ska jag genast fortsätta med del 3 och sedan 4, jag har stora förväntningar av dem då jag känner att den här serien bara blir bättre ju mer man läser. Jag återkommer om dem…