Meg Wolitzer: Hustrun

IMG_3960

Bokens titel: Hustrun
Författare: Meg Wolitzer
Originalets titel: The Wife
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2016
Antal sidor: 233
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.58
Boktipset förväntat betyg: 4.2
Betyg: 4

Handling

Joan sitter på ett flygplan med sin kända författarman Joe Castleman på väg till Finland för att ta emot ett prestigefyllt litteraturpris. Hon bestämmer sig där och då för att lämna sin man. Vi får ta del av deras historia, från deras bådas barndom, när de träffades och då de fick egna barn. Joan har själv lagt sina egna författardrömmar på hyllan för att stötta sin man och ta hand om familjen. Och nu har hon nått en punkt då hon känner att hon har fått nog.

Recension

Jag kände att det fanns en liten risk för den här boken att bli en tjatig arg äldre kvinnas smutskastning av sin man, men jag hade helt fel och blev glatt överraskad. Hustrun är så mycket mer. Visst är hon smått arg på sin man, men boken handlar även om hustrun Joans uppväxt, om hur de träffades då hon ännu var ung och om deras liv tillsammans. Om hur Joan hela livet har anpassat sig, gett upp sina egna ambitioner och drömmar för att göra sin man glad.

Det är väldigt svårt att tycka om Joe, vilket ju inte är så oväntat då han ju i den här romanen är beskriven av sin olyckliga och besvikna hustru. Inte minst för att han är så konstigt förtjust i de förskräckliga bakelserna snoballs, men också för att han är så oerhört självcentrerad.

Joan, hustrun som är berättarrösten, är som sagt lite trött och bitter. Hon har fått nog. Men på ett fridfullt sätt. En central punkt i Hustrun är männens roll i kulturkretsen. Och hur de få kvinnor som förekom i dessa litterära kretsar lätt ansågs vara manliga och hysteriska så fort de försökte ta lite plats eller försökte synas. Männen däremot är fulla av sig själv, citerar gärna sina egna verk och klappar varandra nöjt på ryggarna.

Även resten romanen är ganska lugn, utan stora svängningar och den är välskriven och lätt att följa. Hustrun är en pricksäker och en lite smått komisk roman med många insiktsfulla tolkningar av ett långt förhålllande, vilket tidvis gör den till otroligt intressant läsning.

Hustrun är definitivt värd att läsa och lite extra poäng får den såklart då den utspelas i Finland.

Hett i Hyllan #18

hettihyllan_582d88a4e087c32f9b9320c9_589c43e0e087c34592aad1e2

Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan föreslår att vi ska visa upp böckerna som är hyllvärmare, dvs som har stått där ett tag och samlat damm.

Idag blir det lite historia. Som några av er säkert lagt märke till så är jag finsk, eller rättare sagt finlandssvensk. Men hursomhelst med rötter i Finland. Och därför intresserar jag mig även för finsk historia. Dagens hyllvärmare är Finska vinterkriget av Robert Edwards som hängt där oläst hur länge som helst.

Jag tycker det dessutom just det finska vinterkriget är speciellt intressant då både min morfar och farfar stred och blev sårade i det kriget. Varför den fortfarande är kvar oläst i min hylla kan man ju undra!

9789137131054_200x_finska-vinterkriget

Så här beskriver bokförlaget Forum den:

Då Sovjetunionen anföll Finland den 30 november 1939 reagerade omvärlden starkt. I Nationernas förbund fördömdes angreppet och Sovjetunionen uteslöts ur organisationen. Ett flertal länder åtog sig att sända materiel till Finland, men någon militär hjälp kom inte till stånd. Med undantag för frivilliga från bland annat Sverige stod den finska försvarsmakten ensam mot den mäktiga röda armén. I världens ögon var Finland dömda till undergång.

Till allas häpnad lyckades emellertid de finska styrkorna inte bara hålla stånd utan stundtals till och med driva tillbaka fienden. Men utgången av kriget var ofrånkomlig. Då ryssarna i början av februari 1940 inledde en ny storoffensiv blev försvarsuppgiften finländarna övermäktig. Den stränga kylan gjorde att röda armén kunde anfalla över de frusna vattendragen, och de viktiga försvarslinjerna på Karelska näset kunde kringgås. I mars 1940 slöts en fred där Finland tvingades göra flera landavträdelser till Sovjetunionen, däribland Karelen.

I Finska vinterkriget skildrar Robert Edwards konflikten i detalj både ur finskt och ryskt perspektiv. Han förklarar också vilken betydelse det kom att få för den fortsatta utvecklingen av andra världskriget. Den tyska ledningen, som såg röda arméns oförmåga att bryta ner Finlands försvar, stärktes i sin tro att man skulle kunna besegra Ryssland i ett krig. Finska vinterkriget kom därmed att få följder som sträckte sig långt bortom det lilla nordiska landets gränser. Edwards förmår som få före honom placera in kriget i dess historiska och världspolitiska sammanhang utan att därför utelämna detaljerna och de individuella ödena. Vi får följa såväl det fascinerande spelet i maktens korridorer som de dramatiska händelserna på slagfältet.