Kjell Westö: Den svavelgula himlen

IMG_4562.JPG

Bokens titel: Den svavelgula himlen
Författare: Kjell Westö
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 475
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Reine Brynolfson
GoodReads medelbetyg: 3.92
Boktipset förväntat betyg: 4.2
Betyg: 5

Handling

Den svavelgula himlen är skriven från en Helsingforspojkes synvinkel. Han växer upp under 60-talet och berättelsen tar sig ända in i vår nutid. Han blir fascinerad av de självsäkra barnen i en överklassfamilj och kommer både sonen Alex och dottern Stella nära. Deras liv skildras enligt hur han kommer ihåg det.

Recension

Jag har läst de flesta av Kjell Westös tidigare böcker och jag gillar verkligen stämningen i dem. Om det beror på att jag också är finlandssvensk och på så sätt liksom är på samma våglängd eller på något annat vet jag inte. Men vi kommer överens, Kjell och jag 😉 Speciellt Drakarna över Helsingfors påverkade mig starkt. Men även Där vi en gång gått.

Sen är det ju extra skojigt då man känner igen ställen författaren skriver om i sina böcker. Och ytterligare då man har liknande barndomsminnen som karaktären i boken. Ibland har jag i ljudboken lite svårt att förstå namn och andra finska ord då uppläsare uttalar dem fel, men det är väl anpassat för er Sverige-svenska läsare. Ord såsom spåran, Klasu, jallu och Elanto blir liksom bara lite konstiga för dem som är finlandssvenska eller finskspråkiga. Men annars tycker jag uppläsaren Reine Brynolfsson gör ett bra jobb.

Jag själv är ju lite yngre än Kjell Westö, men jag känner ändå igen skillnaden mellan medelklass och överklass familjerna såsom han beskriver dem i boken. Att barn från de så kallade fina familjerna leker med barn från mindre ekonomiskt framgångsrika familjer. Det spelade aldrig egentligen någon roll och man märkte klasskillnaden först då man kom upp i tonåren och nöjen började vara mera kostsamma. Vissa kunde till exempel åka iväg på skidresor med kort varsel då andra fick nöja sig med mindre kostsamma nöjen. Det är tydliggjort här i berättelsen, då det är tydligt att det inte spelar någon roll då man bara dejtar någon, men i slutändan då det blir tal om äktenskap kanske ändå gör det.

Det här är en fin barndomsskildring om en pojkes uppväxt och ett helt liv i Helsingfors. Man kan verkligen känna nostalgin i den varmt ihågkomna berättelsen. Berättelsen känns äkta, som om den inte är påhittad. För det är den väl!? Mysigt skriven med ett budskap om att även minnen är personliga, saker är inte alltid som vi tror. Minnet går inte alltid att lita på och vi kan dessutom ha upplevt saker olika redan från början.

Den svavelgula himlen är om starka familjeband, hemligheter och tragedier, kärlek och förakt i en salig blandning. Men helt utan att bli smaklös i sin dramatik. Den gjorde mig oerhört glad helt enkelt och jag vill läsa en till sådan bok nu genast. Varmt rekommenderad alltså! ⭐️💕

Annonser

Johanna Holmström: Själarnas Ö

IMG_4383

Bokens titel: Själarnas Ö
Författare: Johanna Holmström
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Norstedts 2017
Antal sidor: 336
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: –
Boktipset förväntat betyg: –
Betyg: 5

IMG_20170929_185628_275.jpg

Handling

År 1891 dränker Kristina sina två sovande barn. Hon är trött, så oerhört trött och vill hem och sova. Hennes straff blir att tillbringa resten av sitt liv på ett mentalsjukhus på Själö ute i den finska skärgården. Fyrtio år senare kommer även Elli dit. Hon hade av galen kärlek blivit indragen i en vansinnesjakt med sin käresta Morris. Sjuksystern Sigrid blir en länk mellan de två tiderna och de två kvinnorna.

Recension

Det är alltid lite extra skojigt att läsa böcker av finlandssvenska författare då vi finlandssvenskar inte är så jätte många. Vi ska hålla ihop. Men jag är ändå inte extra snäll då jag recenserar, inga extra poäng för det alltså utan recensionen görs helt på samma villkor 😉

Men visst är det kul då det finns kännetecken från Finland, saker man känner igen från sitt hemland. Som till exempel den påtagliga melankolin, en tungsinthet som oftast övervinns med sisun. Men också den traditionella potatislådan och kålrotslådan till julskinkan. Och också något mindre trevligt och det är det på fel grunder bottnade hatet mellan finnar och finlandssvenskar.

Igår träffade jag dessutom Johanna på bokmässan och lyssnade då hon diskuterade sin bok tillsammans med Claes Andersson och Janina Orlov vid den finska arenan. Som så ofta så gav den diskussionen väldigt mycket och fördjupade min bild av en bok som jag redan gillade starkt.

Genast från början tyckte jag att Själarnas ö tog tag i en och man satt fast tills man läst ut hela boken. Jag tyckte den var både intressant, spännande, oerhört sorglig och den gestaltar livet i ett fattigt Finland på ett trovärdigt sätt. Det är en roman, och är alltså påhittad, men den har även en bakomliggande researcharbete och grundar sig på verkliga patientjournaler.

Jag tycker Johanna Holmström har lyckats fånga känslan i att vara kvinna på den tiden. I alla fall hur jag fantiserar att det kunnat kännas. Utan makt eller överhuvudtaget något att säga till om, var det bara att foga sig i andras och då oftast männens vilja.

Hon skildrar verkligen kvinnans lott på ett trovärdigt sätt. Jag gillar även språket hon använder, boken är så vackert skriven.

Själarnas ö är en otroligt stark och gripande roman om kvinnors hårda liv då deras sätt att reagera på vedermödor förklarades med att de var galna hysterikor, när de egentligen ofta bara protesterade mot sin obefintliga självständighet.

 

Meg Wolitzer: Hustrun

IMG_3960

Bokens titel: Hustrun
Författare: Meg Wolitzer
Originalets titel: The Wife
Översättare: Peter Samuelsson
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2016
Antal sidor: 233
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.58
Boktipset förväntat betyg: 4.2
Betyg: 4

Handling

Joan sitter på ett flygplan med sin kända författarman Joe Castleman på väg till Finland för att ta emot ett prestigefyllt litteraturpris. Hon bestämmer sig där och då för att lämna sin man. Vi får ta del av deras historia, från deras bådas barndom, när de träffades och då de fick egna barn. Joan har själv lagt sina egna författardrömmar på hyllan för att stötta sin man och ta hand om familjen. Och nu har hon nått en punkt då hon känner att hon har fått nog.

Recension

Jag kände att det fanns en liten risk för den här boken att bli en tjatig arg äldre kvinnas smutskastning av sin man, men jag hade helt fel och blev glatt överraskad. Hustrun är så mycket mer. Visst är hon smått arg på sin man, men boken handlar även om hustrun Joans uppväxt, om hur de träffades då hon ännu var ung och om deras liv tillsammans. Om hur Joan hela livet har anpassat sig, gett upp sina egna ambitioner och drömmar för att göra sin man glad.

Det är väldigt svårt att tycka om Joe, vilket ju inte är så oväntat då han ju i den här romanen är beskriven av sin olyckliga och besvikna hustru. Inte minst för att han är så konstigt förtjust i de förskräckliga bakelserna snoballs, men också för att han är så oerhört självcentrerad.

Joan, hustrun som är berättarrösten, är som sagt lite trött och bitter. Hon har fått nog. Men på ett fridfullt sätt. En central punkt i Hustrun är männens roll i kulturkretsen. Och hur de få kvinnor som förekom i dessa litterära kretsar lätt ansågs vara manliga och hysteriska så fort de försökte ta lite plats eller försökte synas. Männen däremot är fulla av sig själv, citerar gärna sina egna verk och klappar varandra nöjt på ryggarna.

Även resten romanen är ganska lugn, utan stora svängningar och den är välskriven och lätt att följa. Hustrun är en pricksäker och en lite smått komisk roman med många insiktsfulla tolkningar av ett långt förhålllande, vilket tidvis gör den till otroligt intressant läsning.

Hustrun är definitivt värd att läsa och lite extra poäng får den såklart då den utspelas i Finland.

Hett i Hyllan #18

hettihyllan_582d88a4e087c32f9b9320c9_589c43e0e087c34592aad1e2

Bokföring enligt Monikas Hett i hyllan föreslår att vi ska visa upp böckerna som är hyllvärmare, dvs som har stått där ett tag och samlat damm.

Idag blir det lite historia. Som några av er säkert lagt märke till så är jag finsk, eller rättare sagt finlandssvensk. Men hursomhelst med rötter i Finland. Och därför intresserar jag mig även för finsk historia. Dagens hyllvärmare är Finska vinterkriget av Robert Edwards som hängt där oläst hur länge som helst.

Jag tycker det dessutom just det finska vinterkriget är speciellt intressant då både min morfar och farfar stred och blev sårade i det kriget. Varför den fortfarande är kvar oläst i min hylla kan man ju undra!

9789137131054_200x_finska-vinterkriget

Så här beskriver bokförlaget Forum den:

Då Sovjetunionen anföll Finland den 30 november 1939 reagerade omvärlden starkt. I Nationernas förbund fördömdes angreppet och Sovjetunionen uteslöts ur organisationen. Ett flertal länder åtog sig att sända materiel till Finland, men någon militär hjälp kom inte till stånd. Med undantag för frivilliga från bland annat Sverige stod den finska försvarsmakten ensam mot den mäktiga röda armén. I världens ögon var Finland dömda till undergång.

Till allas häpnad lyckades emellertid de finska styrkorna inte bara hålla stånd utan stundtals till och med driva tillbaka fienden. Men utgången av kriget var ofrånkomlig. Då ryssarna i början av februari 1940 inledde en ny storoffensiv blev försvarsuppgiften finländarna övermäktig. Den stränga kylan gjorde att röda armén kunde anfalla över de frusna vattendragen, och de viktiga försvarslinjerna på Karelska näset kunde kringgås. I mars 1940 slöts en fred där Finland tvingades göra flera landavträdelser till Sovjetunionen, däribland Karelen.

I Finska vinterkriget skildrar Robert Edwards konflikten i detalj både ur finskt och ryskt perspektiv. Han förklarar också vilken betydelse det kom att få för den fortsatta utvecklingen av andra världskriget. Den tyska ledningen, som såg röda arméns oförmåga att bryta ner Finlands försvar, stärktes i sin tro att man skulle kunna besegra Ryssland i ett krig. Finska vinterkriget kom därmed att få följder som sträckte sig långt bortom det lilla nordiska landets gränser. Edwards förmår som få före honom placera in kriget i dess historiska och världspolitiska sammanhang utan att därför utelämna detaljerna och de individuella ödena. Vi får följa såväl det fascinerande spelet i maktens korridorer som de dramatiska händelserna på slagfältet.