Ian McEwan: Nötskal

 
Bokens titel: Nötskal 
Författare: Ian McEwan
Originalets titel: Nutshell 
Översättare: Mats Ottosson 
Förlag & år: Brombergs 2017 
Antal sidor: 216 
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare:Helge Skoog
GoodReads medelbetyg: 3.74
Boktipset förväntat betyg: 3.0
Betyg:3

Handling

Den tjugoåtta åriga Trudy är höggravid och otrogen. Tillsammans med sin älskare och svåger Claude planerar hon mordet på sin make John. John är poet och har fått ärva ett exklusivt hus i norra London. John och Trudy har separerat, men John hälsar ofta på för att läsa dikter för sitt ofödda barn. Barnet som hör dikterna hör även sin mammas grymma planer. Planerna att ta över huset och fortsätta ett liv där tillsammans med Claude. Men de vet in att någon, det lilla intelligenta fostret, hela tiden hör dem och deras fula planer och har sina egna planer för framtiden.

Recension

 Boken blir 13. En bok publicerad 2017 i Kaosutmaningen 2017.

 Jag har tidigare läst Försoning och Lördag av Ian McEwan. Den första läste jag på engelska och gillade otroligt  mycket, den andra läste jag på svenska och var inte alls imponerad av. De får mig att undra om något försvann i översättningen eller om Ian McEwans skrivande är ojämnt. Och det får mig att vara tveksam över att börja läsa den här boken. Eller om jag ändå borde ha läst den på engelska.

  Boken är en spänningsroman om mord, kärlek, girighet med en ovanlig tvist. Och jag tycker idén om att skriva ur synvinkeln av det ofödda barnet är lite skojigt och fantasifullt.  Sedan är ju själva historien, med mamman till bebisen som är otrogen och planerar ett mord på sin make, sorglig, obehaglig och tragisk.

 Helge Skog får med sin skojiga uppläsning liv i det lilla intelligenta ofödda fostret. Och hela boken är smått komisk. 

 

Lars Kepler: Kaninjägaren

Bokens titel: Kaninjägaren 
Författare: Lars Kepler
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Albert Bonniers Förlag 2016
Antal sidor: 600
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Jonas Malmsjö
GoodReads medelbetyg: 3.83
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 3

Handling

Kaninjägaren är bok nummer 6 om kriminalkommissarie Joona Linna och den tar vid där dåden förra boken Stalker slutade. Joona kommer ut från den slutna anstalten Kumla och tas till ett hemligt möte. Han ska hjälpa polisen lösa fallet med den så kallade Kaninjägaren, en mördare som använder sig av en barnslig ramsa om kaninen innan han slår till. Då tv-kocken Rex Müller första gången ska ta hand om sin son Sammy, förväntar han sig tre lugna veckor med pojken vilket visar sig bli en fruktansvärd kamp på liv och död. Joona Linna och Saga Bauer samarbetar för att stoppa Kaninjägaren.

Recension

Jag gillade verkligen Stalker, tyckte den var riktigt läskig och jag läste den därför huvudsakligen på dagtid. Jag får inte samma magkrampande skräckkänsla av den här boken, men den är ändå spännande. Den största skillnaden mellan de två böckerna, vilket gör att jag inte känner skräcken, är att i Stalker kunde det ha varit jag som var offret. Mer än så ska jag inte säga så att jag inte avslöjar handlingen. Den här vågade jag faktiskt till och med läsa då ag var på ensamma löprundor.

 Jag har lite svårt att höra vad uppläsaren säger, det blir lite snabbt och hafsigt även om jag har hastigheten på normalt. Och en liten aning stör det mig att han jämt uttalar Joona Linnas namn fel, men jag kan förlåta det då finska namn kan vara rätt knepiga för svenskar att få rätt.  Och de finska meningar som Joona Linna ibland säger är helt omöjliga att förstå då uppläsaren säger dem, och då kan jag ändå flytande finska.

 Kaninjägaren är i klass med de andra i Joona Linna serien. Lätt att hänga med, spännande och underhållande. Joona själv är kanske lite mindre närvarande i den här boken. De som gillade de tidigare böckerna kommer antagligen även att gilla den här. Kaninjägaren är absolut läsvärd, läskig och en riktigt bra uttänkt historia.

 

Nora Roberts: Förföljaren

Bokens titel: Förföljaren
Författare: Nora Roberts
Originalets titel: The Obsession
Översättare: Milla Emrén
Förlag & år: Albert BONNIERS Förlag 2016
Antal sidor: 547
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 4.16
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 3.5

Handling
När Naomi Bowes är bara tolv år vaknar hon mitt i natten och ger sig ut mitt i ett åskväder. Hon ser sin pappa gå iväg från huset och följer efter honom in i den mörka skogen. Där ser hon honom med en fastbunden kvinna i en jordkällare. Sjutton år efter att hon avslöjat sin pappa som landets värsta seriemördare försöker hon glömma sitt traumatiserande förflutna. Hon har bytt namn och är nu en framgångsrik fotograf då hon flyttar tillbaka till den del av landet där hon växte upp. I det charmiga lilla samhället stöter hon ofta på bilmekanikern Xander Keaton. Trots att hon har lämnad det förflutna bakom sig, så verkar det hinna ikapp henne ändå.

Recension

Med Förföljaren kruxar jag av bok 6. En bok från Amerika i kaosutmaningen 2017.

 Boken greppar tag i en från första sidan. Och den känns också läskig från första sidan då jag började läsa den sent på kvällen.

Naomi går igenom något ofattbart förskräckligt och lider sedan med efterdyningarna med pressen som inte vill lämna familjen ifred. Många år senare har lyckats lämna det gångna och köper ett hus på kusten. Hon fokuserar på att renovera huset och att äntligen få komma till ro på ett och samma ställe, ett hem. Men det förflutna kommer ikapp henne på ett fruktansvärt sätt.

 Människor är nyfikna av naturen. De dras till nyheter av sådana här händelser och det är egentligen bara naturligt att fundera över de människor som är inblandade, eller drabbade. Att vilja veta mera om dem. Men man tar kanske alltför sällan i beaktande hur de drabbade, eller familjemedlemmarna till den dömde påverkas av all press. Eller jo, kanske pressen, men ofta inte på samma sätt om böckerna. Jag älskar böcker och har läst hundratals memoarer och sanna berättelser. Åtminstone jag tänkte  att från och med nu ska jag tänka noggrannare på vem som skrivit de memoarerna jag läser? Vilken vinkel på berättelsen har den memoaren? Kan den informationen som ges i boken skada någon som indirekt är drabbad, såsom en oskyldig familjemedlem? Nu var ju det här ingen memoar, men det berörde ämnet om böcker som skrivits om verkliga händelser. 

 Boken är inte speciellt höglitterär, men det väntar man sig inte av den här typen av bok. Handlingen griper tag i en, den är riktigt spännande, obehaglig och underhållande.