Dennis Lehane: En äkta man

8126AA3C-E352-4258-9F0E-A3AC6FC44736.jpeg

Bokens titel: En äkta man
Författare: Dennis Lehane
Originalets titel: Dince we fell
Översättare: Johan Nilsson
Förlag & år: Bonnier Audio 2018
Antal sidor: 426
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
GoodReads medelbetyg: 3.64
Boktipset förväntat betyg: 3.7
Betyg: 3

Handling

Rachel Childs är en tevejournalist som nyligen har fått ett sammanbrott i direktsändning. Hon mår allt sämre och får återkommande panikattacker. Hon plågas av gångna händelser och sitter hemma då hon inte längre vågar gå ut på grund av sitt ostabila psykologiska tillstånd. Då hon en dag tvingas gå ut träffar hon av en slump Brian och blir hals över huvud förälskad. Men snart efter bröllopet börjar Brian bete sig konstigt, han är borta på långa resor och är i allmänhet underlig. Rachel är osäker på om det bara är hon själv som är paranoid, men en dag stöter hon på Brian på stan då han sagt att ska vara på en långresa och då bestämmer hon sig för att ta reda på vad det är som händer.

Recension

Jag har tidigare läst några böcker av Dennis Lehane och har tyckt väldigt mycket om dem. De är välskrivna och genomtänkta. Inga trådar blir kvar outredda, trots att det finns många sådana trådar. Ofta obehagliga och handlar inte sällan om många av människans värsta sidor. Den här tyckte jag var lite annorlunda än de tidigare böckerna jag läst, faktiskt ganska lik Kvinnan på tåget av Gillian Flynn. Och den är ju bra. Jag blir nog förvånad om inte den här också, som alla de ovannämnda böckerna, blir film vid något skede.

Jag har börjat inse att jag är ganska förtjust i finurliga psykologiska thrillers. Och det här är en sådan. En riktig mardröm för Rachel från början till slut. Så otroligt komplicerad och så många hemska vändningar som håller ett högt tempo och man är på helspänn genom hela boken. Och kanske är det just att det blir lite väl mycket av allt som drar ner på mitt betyg i det här fallet. Det kändes lite överdrivet och inte helt trovärdigt. Men den är faktiskt riktigt spännande trots det!

 

Annonser

Nora Roberts: Kidnapparen

Bokens titel: Kidnapparen
Författare: Nora Roberts
Originalets titel: Come Sundown
Översättare: Camilla Jacobsson
Förlag & år: Alberts Bonniers Förlag 2017
Antal sidor: 571
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON, Storytel
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
GoodReads medelbetyg: 4.11
Boktipset förväntat betyg: 2.8
Betyg: 4

Handling

Den smått rebelliska tonåringen Alice Bodine är trött på familjens krav och med att jämföras med sin alltid lika perfekta syster Maureen. Så på systerns bröllopsdag rymmer hon. Men allt går inte helt enligt hennes planer och hon hamnar illa ut då hon får bilproblem och stöter på fel man. Hon blir bortrövad och hålls inlåst i flera år.
Efter tjugofem år hittad en medtagen och förvirrad kvinna vid sidan av vägen. Systern Maureen och de andra Bodin-familjemedlemmarna inser snabbt att det är den försvunna Alice som de saknat alla år. De var aldrig säkra om hon höll sig borta frivilligt eller ofrivilligt. Långsamt börjar Alice våga lita på folk igen, men samtidigt är hennes kidnappare fortfarande på fri fot.

Recension

Kidnapparen är, precis som alla Nora Roberts böcker, underhållande och lättläst. Man hänger med i intrigen även utan att behöva fokusera alltför mycket. En perfekt bok att tillfälligt fly sin egen verklighet med. Spänning, romantik och familjetragedi i en salig blandning. Gillar du utöver det dessutom hästar så är det här absolut en bok för dig!

Kidnapparen är en läsvärd och underhållande roman.

 

Colson Whitehead: Den underjordiska järnvägen

IMG_4574.JPG

Bokens titel: Den underjordiska järnvägen
Författare: Colson Whitehead
Originalets titel: The underground railtoad
Översättare: Niclas Nilsson
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 316
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 4.03
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 4

Handling

Sextonåriga Cora lever på en bomullsplantage i Georgia. Hon är slav och hennes mamma har rymt och lämnat henne kvar att ensam överleva på plantagen. En dag flyr hon tillsammans med Ceasar som har hört talas om den underjordiska järnvägen som hjälper slavar att fly till norr där de kan leva i frihet. Men slavjägaren Ridgeway, som aldrig fick tag på Coras mamma, har bestämt sig för att hon inte ska lyckas och jagar henne över hela landet.

Recension

Det här var en bok som tog mig ett tag att läsa. Först började jag lyssna på den, men jag vet inte om det var uppläsningen eller formen av boken som gjorde att jag tyckte det var helt omöjligt att hänga med i. Sedan läste jag den istället som en e-bok och då tyckte jag genast att den var mycket bättre. Men den är tung, vilket i och för sig temat ju är så det var ingen överraskning, men därför läste jag den lite i omgångar.

Colson Whitehead har i den här boken gjort den så kallade järnvägen till en verklig underjordisk järnväg. Jag vet inte varför men det kanske gav mera fokus på själva flykten och inte endast deras strapatser på själva vägen. Texten är fin och hela boken är välskriven. Både karaktärer och omgivningar är noggrant beskrivna utan att det känns för tjatigt. Den beskriver slaveriets grymheter genom en ung flickas ögon, men berättarrösten växlar mellan några av karaktärerna i boken.

Den underjordiska järnvägen är en intressant och hårt drabbande skildring om hur slavarna hade det för en chockande kort tid sedan i USA.

Ray Celestin: Yxmannen

72D1F8C8-7772-47C9-9437-92EB7D65E4F5

Bokens titel: Yxmannen
Författare: Ray Celestin
Originalets titel:The Axeman’s Jazz
Översättare: Hanna Williamsson
Förlag & år: Southside Stories 2016
Antal sidor: 472
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.68
Boktipset förväntat betyg:2.8
Betyg: 4

Handling

Året är 1919 i New Orleans i Louisiana och den läskige seriemördaren med smeknamnet Yxmannen härjar fritt och skapar skräck i staden. Ingen verkar gå trygg och de olika grupperna av etniciteter skyller på varandra. Kriminalinspektör Mikael Talbot utreder fallet men har svårt att hitta ledtrådar. Samtidigt har Luca D’Andrea, Mikaels förra chef som precis kommit ut ur fängelset dit han hamnade lite på grund av Mikael, fått i uppdrag av den italienska maffian att ta reda på vem Yxmannen är. Och slutligen försöker även dem unga Ida, som jobbar för en privatdetektiv, på sitt håll ta reda på detsamma.
Händelserna i boken bygger på verkliga händelser som skedde i New Orleans mellan åren 1918 och 1919.

Recension

Det här var vår bokklubbsbok den här gången. Och alla var väldigt överens om betyget. Gruppens medelbetyg blev också 4, precis som mitt eget betyg.

Efter att ha själv upplevt gatorna i New Orleans och känt dess mystik med inslag av jazz, vidskepelse, voodoo och en blandning av kulturer så tyckte jag att den här boken var extra spännande. Skillnaden mellan de fattiga och rika är stor och man känner verkligen av desperationen och kriminaliteten i de fattigare kvarteren. Jag uppskattar då kriminalromaner erbjuder något mer utöver den vanliga. Då det finns en annan berättelse bakom själva mordgåtan. Och med tanke på att romanen baserar sig på en sannhistoria tycker jag att Ray Celestin har lyckats riktigt bra med att skriva en roman av det utan att det känns alltför fakta-aktigt. Men jag märker att jag ändå ofta under läsningen funderar över vad som har hänt på riktigt och vilka delar som är uppdiktade.

Dessutom var den väldigt välskriven. Berättelsen är i och för sig lite grann seg i början, men den växer allteftersom och i slutet är den ruskigt spännande. Det är ganska många karaktärer att hålla reda på och det kändes svårt emellanåt, men jag tyckte ändå inte att det blev alltför förvirrande eller svårt att hänga med. Man förstod ändå helheten och händelseförloppet.

Ett av huvudteman är rasism och det återkommer i olika skepnader och är lika upprörande varje gång. Speciellt med tanke på att det ändå inte är så länge sedan tidsmässigt, men framförallt för att dessa skillnader fortfarande förekommer. Orättvisor och hämnd är också några av de mera genomgående teman i boken.

Jag tyckte det var spännande att läsa om Voodoo. Hur voodoo uppstod som en husmanskur för de fattiga och sedan började det kallas för voodoo av de som var rädda oå grund av att de inte förstod vad dessa kurer och böner var för något. Precis som i så många fall av främlingsfientlighet i nutiden så berodde misstron på ovisshet och rädsla.

Omslaget på boken är ju helt otroligt vackert (från början köpte jag faktiskt boken enbart på grund av omslaget) och innehållet var en oväntat bra överraskning. Jag ser riktigt mycket fram emot att läsa Ray Celestins nästa bok Mafioso.

Anthony Doerr: Grace

IMG_4560.JPG

Bokens titel: Grace
Författare: Anthony Doerr
Originalets titel: About Grace
Översättare: Manni Kössler
Förlag & år: Bookmark 2017
Antal sidor: 467
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Magnus Roosmann
GoodReads medelbetyg: 3.0
Boktipset förväntat betyg: 4.1
Betyg: 3

Handling

Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. Men han vet inte exakt när dessa drömmar slår in. Han vet därför redan innan att han ska träffa kvinnan i sitt liv att han ska träffa henne. Drömmarna har tidigare orsakat honom obehag, men då han drömmer att hon kommer att drunkna i en översvämning och att han bär skulden till det så blir det mera än bara smått obehagligt. Winkler överger sin älskade familj och flyr landet i förhoppningen att kunna rädda sin dotter. Först tjugofem år senare vågar han sig på att ta kontakt med dem igen. Men det är inte helt enkelt att hitta dem. Och hur kommer de att bemöta honom efter så många år?

Recension

Jag tyckte väldigt mycket om Ljuset vi inte ser och hoppades innerligt att den här skulle leva upp till mina förväntningar. Tyvärr blev det inte riktigt så.

Den kändes hela tiden lite overklig och fantasifull, men den var faktiskt lika fint skriven som Ljuset vi inte ser. Men trots den emellertid fina texten hade jag svårt att komma in i berättelsen den här gången och greps inte på samma kraftiga sätt. Karaktärerna, och speciellt den lite smått kufiska Winkler, är otroligt svåra att gilla och de jag kanske skulle kunna hitta något gemensamt med beskrivs endast som sidofigurer. Tidvis tyckte jag att den blev lite seg och kanske skulle den ha kunnat vara snäppet kortare.

Fullständigt usel var den ju som sagt inte, utan jag tror att det mest berodde på mina förskräckligt höga förväntningar att jag blev så besviken. Anthony Doerr skriver väldigt vackert och jag njöt av hans färggranna omgivningar som i den här boken faktiskt blev ganska många och av helt olika slag.

Dan Brown: Begynnelse

IMG_4553.JPG

Bokens titel: Begynnelse
Författare: Dan Brown
Originalets titel: Origin
Översättare: Lena Karlin, Peter Samuelsson
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 520
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Niklas Falk
GoodReads medelbetyg: 3.86
Boktipset förväntat betyg: 3.0
Betyg: 2

Handling

Robert Langdon, professor i religiös symbolik, får en mystisk och hemlighetsfull inbjudan till Guggenheimmuseet i Bilbao för ett lovat avslöjande av en ny uppyäckt. Edmond Kirsch, en miljardär som är känd för sina tekniska uppfinningar har lovat ge dem svaret på mänsklighetens mest omdiskuterade frågor. Varifrån kommer vi? Vart är vi påväg?
Men redan i början av den spektakulära kvällen går något snett och kaos tar över den välplanerad festen. Langdon flyr tillsammans med kvällens värdinna och museets chef Ambra Vidal efter att de inser att de är måltavlor för någon okänd fiende. Men de är beslutna att hjälpa Edmund Kirsch avslöja sina fynd enligt hans tidigare planer.

Recension

På något sätt tror jag att Dan Brown lever på sitt kändisskap efter Da Vinci koden. Jag var inte jätte imponerad av Begynnelse, men det kan också bero på att jag hade ganska höga förväntningar. Även om jag faktiskt inte gillade alla de andra av Dan Browns böcker efter Da Vinci koden heller så tänkte jag ändå att den här kanske skulle vara bättre. Då det är ett tag sedan den senaste. Och det här är alltså bok nummer fem i serien om Robert Langdon. Jag tycker faktiskt att den var alltför lik den första och mest kända av dem. Och ärligt talat tycker jag att det blir lite tjatigt med det här religiösa temat. Jag undrar om Dan Brown är djupt religiös eller ateist!?

Men det finns ändå delar av boken som jag tycker är riktigt kul och skojigt att läsa och jag hade kunnat läsa mycket mera om bara just det. Och det var den artificiella intelligensen i form av en skojig följeslagare till Robert och Ambra i början av boken.

Hursomhelst, fartfylld var den. Men inte så mycket mera. Segare än de tidigare böckerna och jag tycker att förutom den artificiella intelligensen så var mycket en aning krystat. Roande för stunden kanske, men inget jag kommer att minnas speciellt länge efteråt. Har man däremot älskat alla de tidigare böckerna om Robert Langdon, så gillar man antagligen även denna.

Louise Miller: Vägen till Sugar Maple Inn

IMG_4281.JPG

Bokens titel: Vägen till Sugar Maple Inn
Författare: Louise Miller
Originalets titel: City bakers guide to country living
Översättare: Carina Jansson
Förlag & år: Printz Publishing 2016
Antal sidor: 300
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.8
Boktipset förväntat betyg: 3.6
Betyg: 3

Handling

Olivia flyttar till den lilla staden Guthrie efter en olycka på hennes nuvarande jobb i Boston. Hon blir erbjuden jobb på pensionatet Sugar Maple Inn. Hon flyttar in med Sonstorp hund i husets bakstuga och hennes bakverk blir kända i hela byn.
Olivia får snabbt nya vänner och då hon träffar Martin McCracken uppstår det även lite romantik. Men tyvärr blir den ljuvt rosa tillvaron omskakad när en oväntad besökare dyker upp i byn.

Recension

Det här är verkligen en kul och glad feelgood roman. Precis så lättläst, mysig och härligt förutsägbar som jag hoppades då jag plockade upp den i butiken enbart baserat på det varma och inbjudande omslaget. Det gör liksom inget att vissa böcker är sådana, det är ju det som är charmen med dem. Att de är lättsamma, spralliga och sköna. Man orkar ju inte alltid läsa om tragedier och svårigheter och i sådana stunder är det perfekt att varva med den här boken.

Absolut läsbar och du får precis det du väntar dig, den hör dig glad och den gör dig garanterat sugen på att baka något 😉

Lori Nelson Spielman: Älska, glömma och förlåta

IMG_4376

Bokens titel: Älska, glömma och förlåta
Författare: Lori Nelson Spielman
Originalets titel: Sweet forgiveness
Översättare: Ing-Britt Björklund
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 400
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.8
Boktipset förväntat betyg: 3.8
Betyg: 4

Handling

Hannah Farr, en populär programledare i New Orleans får ett brev på posten men två stenar, de så kallade förlåtelsestenarna. Brevet kommer från hennes gamla klasskamrat som mobbade henne. Men Hannah dröjer med sitt svar. Hon lever ett ganska ytligt liv som flickvän till stadens borgmästare och hon är väldigt förtegen om sitt privatliv. Men stenarna sätter ändå igång en rad händelser som Hanna har svårt att stoppa då de kommit i rullning. Hon börjar rota i sitt eget förflutna och planerar att själv skicka iväg några förlåtelser. En till sin egen mamma.

Recension

Tack till Albert Bonniers förlag för recensionsex.

Jag har tidigare läst Det kommer alltid en ny himmel och den gillade jag. Och jag tycker att den här långt hade en ganska liknande känsla som den boken. Men den här var faktiskt snäppet bättre, ett slags djup som saknades i den första boken. De är helt fristående från varandra.

Man börjar fundera på vem man själv borde be om förlåtelse av, vem man har sårat, vem man har behandlat illa. Vem skulle få mina stenar? Men även på om alla hemligheter och gamla oförrätter verkligen är bra att dra upp i dagsljus igen. Ibland kan det ju faktiskt vara bättre att bara glömma. Men det är en fin tanke!

Jag tänker också över om det är samma sak att förlåta som att glömma? Måste man glömma en oförrätt då man förlåtit den eller betyder det att man inte förlåtit om man inte glömt?

Utöver det funderar jag över att hur Hannah egentligen känns som en sympatisk person och hur hon har lyckats få tag på ett så ytligt jobb och en så osympatisk pojkvän. Men alla kan ju göra olyckliga val i livet. Jag ska inte avslöja mer än så.

Som ni ser så uppkommer en del filosofiska funderingar av den här romanen som handlar om förlåtelse men även om att våga vara sig själv och ibland även kunna förlåta sig sina egna felsteg.

En helt klart läsvärd roman som delvis känns som en feelgood roman, men har mycket mer än så. Lite glädje, lite sorg, lite kärlek och vardag. Jag kan varmt rekommendera både Älska, glömma och förlåta och även den tidigare Det kommer alltid en ny himmel.

 

Anne Tyler: Honung och ättika – Så tuktas en argbigga på nytt

IMG_4348

Bokens titel: Honung och ättika – så tuktas en argbigga på nytt
Författare: Anne Tyler
Originalets titel: Vinegar girl
Översättare: Charlotte Hjukström
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2017
Antal sidor: 212
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Cecilia Walton Agrell
GoodReads medelbetyg: 3.42
Boktipset förväntat betyg: 4.4
Betyg: 3

Handling

Honung och ättika är en modern version av Shakespeares Så tuktas en argbigga. En kärleksroman i nutida Baltimore där Kate Battista bor med sin excentriska forskarfar och spralliga tonårssyster Bunny. Kate tar på sig ansvaret om familjen och har hamnat i ett slags limbo, hon träffar inga män. På sitt jobb på ett dagis finns det inga större möjligheter heller. Då pappans oumbärlige assistent Pjotr hotas att lämna landet då hans studentvisum går ut, precis då forskningen ser ut att leda till ett genombrott, tycker pappan att Kate kan ställa upp som fru så att han får ett greencard. Om de två gifter sig så kan ju Pjotr stanna i landet, fortsätta forska och Kate kan bo kvar hemma och sköta hemmet, tänker han sig.

Recension

Honungochättika är helt tydligt skriven med glimten i ögat och trots att den känns smått tramsig så tyckte jag ändå om den. Med humor och lekfullhet skriver Anne Tyler om det vanliga kärlekstemat.

Men den går aldrig riktigt på djupet utan svävar på en ytlig nivå. Man lär inte riktigt känna karaktärerna och känner inte heller de känslor som beskrivs.

Jag (som forskare) uppskattade dem komiska beskrivningen av de excentriska och lite nördiga forskarna, som är så fullt insnöade på sin egen forskning att de tidvis glömmer bort just tiden.

En skojig och lättläst feelgood roman som gick bra att lyssna på som ljudbok.

Jill Santopolo: Världen utan dig

IMG_4311

Bokens titel: Världen utan dig
Författare: Jill Santopolo
Originalets titel: The light we lost
Översättare: Emö Malmberg
Förlag & år: Albert Bonniers förlag 2017
Antal sidor: 315
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Viktoria Flodström
GoodReads medelbetyg: 4.01
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 4

Handling

Lucy och Gabe förälskar sig i varandra redan då de träffas för fösta gången den 11 september 2001. Efter terrorattacken bestämmer de sig för att göra det mesta av sina liv och inte låta dem gå till spillo. Vi får följa dem på deras resa genom livet, där de förs samman under olika händelser och vid olika tillfällen. Gabe blir fotograf och åker iväg till mellanöstern och Lucy bildar familj i New York. Världen utan dig är en roman om kärlek och drömmar, men också om lojalitet, beundran och prioriteringar.

Recension

Världen utan dig är egentligen en ganska enkel kärleks-saga om hur två personer träffas, förälskar sig i varandra och hur deras berättelse fortsätter. Men den är endast beskriven ur en synvinkel och det blir ju ett intressant perspektiv på hur hon idoliserar killen hon är kär i, men man får aldrig riktigt veta hur det förhåller sig i verkligheten.

Och trots att jag ibland kan tycka att berättarrösten är lite självisk i sin tro att hennes kärlek ger henne rätten att bete sig lite hursomhelst mot personerna i hennes liv, utan att hon förväntar sig några konsekvenser av sitt handlande, så kan man ändå tidvis förstå den känslan. Denna självcentrering i kärleken är kanske inte helt ovanlig.

Handlingen är tidvis väldigt sorglig, och trots att jag har svårt att gilla huvudkaraktären kan jag förstå hennes smärta. Och trots det så tyckte jag boken var riktigt bra och läsvärd.

En på sätt och vis vacker kärlekshistoria, där det verkligen framkommer att i kärlek (och krig) är allt tillåtet. Jag tror nästan att den här boken skulle vara kul att ha i en bokklubb då jag ser att den kan ge upphov till väldigt olika känslor och tankar.