Bokens titel: En halv man
Författare: Lena Bivner & Åsa Ahlund
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Ordberoende förlag 2019
Antal sidor: 347
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Omnible
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 2.62
Boktipset förväntat betyg: 3.5
Betyg: 2 / 5
Handling
Den frånskilda läraren Åsa träffar näringslivshöjdaren och livsnjutaren Anders en kvälm på stan. Tycke uppstår och trots att Anders är gift och har familj så inleder de ett förhållande. Han ger Åsa den uppmärksamhet och närhet hon har saknat och hon tror på hans övertygelser om att han och hans fru ska skiljas. Deras relation är passionerad, men håller sig på samma nivå trots Åsas önskan om att ta det vidare. Hon börjar ana oråd men tror varje gång pä Andera övertygelser. Tills hon till slut måste medge att Anders lever ett dubbelliv som han aldrig hade en tanke på att ändra.
Recension
Tack till Ordberoende förlag för recensionsex. Jag har tidigare läst Helvetet jag kallade kärlek av Lena Bivner, också det en stark berättelse om ett destruktivt förhållande.
Den här boken gör mig oerhört kluven. Jag är helt emot otrohet och anser att båda parter i alla situationer är ansvariga för otroheten. Den här boken handlat om att vara den andra kvinnan. Älskarinnan.
Och trots den avslutande texten om att vara offer så tycker jag ändå att det inte bara är naivt utan även lite korkat att skylla allt på mannen. Säga att det är han som förför. Som om kvinnan är ett oskyldigt offer, utan egen vilja, i en relation. Och nu menar jag i det här fallet då ingen misshandel förekommit. Det är som att försöka avsäga sig det ansvar som även den ogifta parten i en otrohetsaffär har. Speciellt i början av en sådan relation, då man gör det initiala beslutet att gå vidare eller avsluta det då det ännu är enklare. Sedan då man redan är insnärjd är det ju svårare, men att ge sig in i ett förhållande med en gift man (eller kvinna) är alltid fel. Utan lindrande orsaker anser jag. Och speciellt då man redan från början vet om att han är gift.
Men nu ska jag sluta med min moralpredikan och recenseta boken i sig.
För övrigt kände jag att boken var boken lite repetitiv. Jag förstår ju att det är svårt att ta sig ur en sådan situation, och visst tycker jag synd om huvudkaraktären som hamnat där, men jag vet inte om jag tycker det är så intressant att läsa om. Jag blir mest irriterad över veligheten. Men kanske en sådan här bok kan hjälpa någon annan i samma situation att ta sig ur den.
The definition of insanity is doing the same thing over and over again and expecting a different result
-Albert Einstein
Åsa är stark och även modig som talar om det här. Hon är inte den första kvinnan som hamnat ut för en rik, självsäker och inflytelserik man. Men ärligt talat får jag lite dåliga vibbar av att bara hänga ut någon så här. Utan möjlighet till försvar.
Om inte annat så väcker boken en hel massa tankar och funderingar. Så den kanske skulle passa som bokklubbsbok och användas där som en bas för diskussion om
ämnet. Den lämnar i alla fall mig med väldigt blandade känslor. Sympati (trots allt) för Åsa, ilska över den taskiga mannen (för visst verkar han vara ett totalt arsle) och förhoppningen om att färre kvinnor (och män, för det händer ju även män) ska hamna i en sådan situation.
Bina's Books 