Catrin Ormestad: Det nionde brevet

Bokens titel: Det nionde brevet
Författare: Catrin Ormestad
Originalets titel: –
Översättare: –
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2016
Antal sidor: 366
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Bok
GoodReads medelbetyg: 3.57
Boktipset förväntat betyg: 3.8
Betyg: 4.5

Handling

Det nionde brevet utspelar sig på Gräsö i Roslagen. Öns drivande matriark Lea Höjer har precis avlidit och ön samlas för att ta farväl. Hennes som Walter Höjer är nu ensam kvar på den olönsamma gården och då han börjar städa efter Leas bortgång hittar han en hög med gamla brev adresserade till hans syster. Walters dotter Juliana har kommit hem från Indien för att delta på begravningen. Hon dras, till Walters förtret, till den hemlighetsfulle och lite mystiske Orlando som har slagit upp sitt tält på Walters egendom. Vem är denna främling? Gamla hemligheter och minnen dyker upp. Vad hände egentligen den där sommaren då zigenarlägret brann? Vad hände med den unga vackra barfota zigenerskan Hana? Vem bar ansvaret för tragedin?

Recension

Ännu en otroligt skickligt skriven debutroman. Den utspelar sig i nutid, med inblickar i det som hänt innan. Med små pusselbitar i taget får vi reda på de olika hemligheter den vackra ön gömmer.

Karaktärs- och miljöbeskrivningarna är färggranna och otroligt fina. Man får verkligen en känsla av ön som en sluten men naturnära och lugn plats. Men även en sluten plats med människor som inte bara undviker, utan även är rädda för det som är annorlunda. Fördomarna mot romer på 50-talet verkar vara mera accepterade, men är ändå skrämmande lika dagens fördomar. En uppdelning i ”vi och dem” försvårar ytterligare någon form av gemenskap.

Lea Höjer är en intelligent matriark med makt och hon är fast besluten att aldrig mera lida igen såsom hon fick göra som barn. Hon försvarar sin hemlighet och sin gård med näbbar och klor och gör vad som helst för att få sin egen vilja igenom. Hon är en manipulativ person som det är svårt att känna någon sympati för alls.
Walter Höjer har knappt lämnat ön sedan han föddes. Han blev kvar för att hjälpa sin dominanta mamma med gården. Honom kan man tycka lite synd om, hans liv blev inte riktigt som han hade hoppats och han har inga fler drömmar.
Walters dotter Juliana har flyttat till Indien där hon lever ett liv som hon trots allt inte är helt nöjd med. Hon har återvänt till ön för sin farmors begravning och får en möjlighet att tänka igenom sina livsval.

Jag gillar verkligen släkthistorier och speciellt spännande blir det med olika hemligheter som man får avslöjat för sig allteftersom boken framskrider. I Det nionde brevet anar man genast från början att det ligger något i bakgrunden och gror, att man inte har fått ta del av alla detaljer och Catrin Ormestad bygger väldigt skickligt upp historien där man får mera och mer detaljer om vad som hänt på den avgränsade ön.

I flera sammanhang beskrivs roller som är svåra att ta sig ur, förväntningar som är svåra att bryta och speciellt svårigheten att komma tillbaka då man en gång har brutit upp och flytt.

Jag tyckte verkligen om den här boken, trots det vemod och den ensamhet och sorgsenhet som är genomgående. Men jag tycker den handlar långt om drömmar och hur man gör då livet inte riktigt blir som man tänkt sig. Hur det inte alltid är så lätt att medge det och att återvända hem.

En välskriven och tankeväckande roman och en ofattbart fin debut.